Sista dagen

 

Idag har jag gjort mitt bästa för att stoppa huvudet i sanden och förtränga att det är siat lediga dagen idag. Att det är dags att gå tillbaka till jobbet imorgon igen. Luna har ytterligare en vecka med sommarlov men för mig är det dags. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot det men det är som det är. Men som sagt, idag har jag försökt glömma det hela och istället njutit av en sista skön dag på stranden. 

Nu när det varit varmt ett litet tag har badtemperaturen blivit helt okej igen, även för mig. Jag har med andra ord stått ut med att vara i lite längre stunder vilket också har gett upphov till en hel del bus. Busungen vill ju helst ha sällskap i vattnet när hon badar vilket hon fått idag. Att Mamma sitter på bryggan och tittar är inte alls lika kul. 

Men jag är ju som man är när man är vuxen. Det vill säga, jag uppskattar också att få ligga i solen och smälta så där skönt som det känns som när det är runt trettio grader ute. Och hur mysigt är det då inte när man får sällskap av samma busunge som nyss lekte sjölejon eller delfin. Att ha lite picknick och småprata. Jag älskar det! Och henne! 

Och idag njöt jag lite extra av alltihop eftersom jag vet att nu drar allt igång igen med tider hit och dit. Saker att fixa. En höst som närmar sig. Så jag sög som i mig lite mer idag så att känslan ska sitta kvar lite längre. Det är trots allt dagar som den här som hjälper en att klara av och orka med när det blir kallare och mörkare ute. 

Men jag hoppas att sommaren vill stanna ytterligare ett tag. Att den har mer att ge. För även om man inte har hela dagar så finns det fortfarande eftermiddagar och kvällar. Stunder för små utflykter eller ett och annat kvällsbad. Så jag trycker undan jobbångesten med att det fortfarande inte behöver vara helt kört med sommaren bara för att semestern är slut. För jag är inte redo för höst än, jag vill få leva lite till. 

En dag med fart

 

Idag har vi bytt badandet mot något annat, lite mer fartfyllt. Sparkcykel. Luna har till och från nämt att hon skulle vilja testa att köra där det finns lite backar och hinder. Tyvärr har vi ingen park i Karlskrona där det är tillåtet med sparkcykel så vitt jag vet vilket ställer till det lite. Däremot finns det i både Karlshamn och Sölvesborg. Valet föll på Sölvesborg då parken där ligger precis invid järnvägsstationen och dessutom gränsar till en bra en lekpark. Det kändes som att en plan B kunde vara bra att ha ifall det inte var så roligt det där med att köra i park. 

Jag hade inte behövt oroa mig! Visst var hon lite osäker i början och tyckte att det var både spännande och lite, lite läskigt men det släppte snart och hon var helt fast. Hon åkte, och åkte, och åkte.

Det var bara när hennes ”hemska” Mamma tvingade in henne i lekparken för lunch som det passade att ta en snabb runda för att göra lite annat med. Men det varade inte länge. Skateparken lockade mer. 

Så, så fort hon bara fick var hon tillbaka där igen och körde. Även om jag hade försökt välja en lite svalare dag att åka så var det varmt men det stoppade henne inte. Hon såg så lycklig ut där hon körde runt, runt och upp och ner, försökte få till små minihopp och vågade mer ju längre hon körde. Hon såg med stora ögon när de större grabbarna som var där hoppade och snurrade. 

Det var bara ibland, när värmen tog ut sin rätt som hon pausade några minuter och då skulle visst Mamma köra istället. Jag fick tydligen godkänt även om hon hävdar att hon var bättre. Jag skyller på att hennes sparkcykel är för liten för mig. Det tog alltså inte många minuter innan hon skulle köra igen för att visa mig hur jag skulle göra. Det var nog bara en paus som hon hade ordentlig tid till, den då hon fick glass. Men då höll hon nästan på att rinna bort i värmen med.  

Glass alltså, på glassbåten såklart. Den kom hon nämligen ihåg från förra sommaren då vi var där och inte visste att glassarna där nästa matchar Glassiären här hemma och hon råkade få en väldigt stor glass. I år visste vi bättre. Efteråt hade hon tydligen svalnat så pass att hon orkade ytterligare en liten stund. 

Jag har alltså tillbringat en stor del av dagen sittandes såhär, på kanten till en skatepark och tittat på samt gett små utmaningar till en stor liten tjej som befann sig i någon form av himmelrike och konstant upprepade ”Det här är mycket roligare än lekparken. MYCKET ROLIGARE!” Så att dagen blev lyckad, det rådde det inga tvivel om. Frågan är väl bara om jag kan hitta någonstans lite närmare där hon kan åka så man inte alltid behöver lägga en hel dag på det för hon kommer vilja åka igen så är det bara. Helst skulle hon nog vilja att även jag skaffar en sparkcykel så vi kan åka båda två. Hur det blir med det får vi väl se...

Bad, bad, bad...

Åh vad skönt, sommaren har kommit tillbaka! Jag hade nästan börjat tro att hösten hade kommit men tack och lov var det fel. Det har varit riktigt varmt och skönt och vi har tillbringat de sista tre dagarna på stranden. 

I onsdags träffade vid en kompis och hennes son. Det blev några mysiga timmar med, inte så mycket bad utan mestadels bus på stranden och manetletande. 

Bortsett från det har vi bara varit på vår ”vanliga” strand och haft det skönt. Det har varit bad, lek i sanden och mera bad. 

Fast man kan ju inte ligga i blöt hela tiden. Speciellt som det varit lite svalt i vattnet, till och med för den mindre av oss. Men det finns ju annat man kan göra, som att ligga på filten och mysa. Äta frukt eller ta en god glass. 

Igår spelade vi till och med lite minigolf. Det är väldigt sällan vi gör det då tålamodet hos den mindre av oss inte är så bra ännu. Framför allt när det är något som hon inte är så bra på. Det är roligt i början men sedan avtar det. Vi brydde oss inte så mycket om det där med att räkna slag och vi tog oss runt hela rundan.

Efter en stund på land känns det mer okej att hoppa ner i det svala blå igen innan det till slut varit dags att åka hem. Och ja, så har vi tillbringat de sista dagarna. Bada, mysa, bada, softa, bada, busa, bada... Helt okej om man säger så. 

Kittad för skolstart

Om två veckor är det dags för en stor dag för Luna. Dagen då hon börjar första klass. Hon har visserligen haft skolplikt ett år redan. Skolan är densamma och klassen är detsamma. Däremot är det nytt klassrum och nya lärare. Egna platser. Luna både längtar och är spänd och nervös. Såklart! 

Jag kan själv komma ihåg den nervösa och spända förväntan man hade när man stod utanför skolan den där allra första dagen när man började ettan. Man kände sig både stor och liten på samma gång. Man både ville och inte ville hålla Mamma i handen. Hur speciellt det kändes med den nya, aningen stora ryggsäcken och det fina pennfodralet som låg i den. 

Och eftersom jag vill att Luna också ska få känna den där speciella känslan (och hennes nuvarande ryggsäck inte börjar räcka till) har vi idag gjort stan. Hon har valt ny ryggsäck och så har hon fått välja ett pennfodral. Det blev även en uppsättning träningskläder då hennes nuvarande börjar bli lite små. 

Hon verkade så stolt över sin nya väska och den åkte på direkt när vi gick ut från affären. Och pennfodralet med alla sina pennor av olika slag har hon suttit och petat på sen vi kom hem även fast hon bestämt att hon inte ska använda det fören skolan början. 

Det är så många känslor som rör sig i henne nu när sommarlovet börjar närma sig sitt slut och skolan sin början. Jag kan bara hoppas att det kommer kännas bra när dagen väl är här, även efteråt när jag hämtar henne efter sin första riktiga skoldag. 

Ett litet bad

Det har varit ett par ganska kalla, blåsiga och regniga dagar. Vi har mest hängt inne, haft hemmabio och tagit lugnt. Idag däremot, då tittade minsann solen fram och vi kände för att göra något somrigt 

Bada. 

Vi cyklade alltså bort till närmsta strand. Det var inte supervarmt i luften och absolut inte i vattnet. Men tro inte att jag slapp undan badet för det. Nä då, Luna ville att Mamma skulle bada. Punkt slut med det. 

Det var som sagt rätt kallt men jag plågade mig i och vi simmade en tur. Luna var helt plötsligt lite rädd att hon inte skulle klara det bara för att badringen inte var med. Att det däremot varit jag som släpat på badringen åt henne hade hon glömt bort. Fast det var ju inga problem alls. 

Det blev den där simturen. Sen ville till och med Luna gå upp för att hon frös. Det säger en del. Normalt brukar man få tvinga upp henne. 

Så istället för att bada låg vi på stranden och filosoferade och hade det rätt skönt. Vi kastade frisbee och skrattade. 

Att vara på stranden kan vara så mycket mer än att bara bada och det är väl himla härligt det. 

En dag på slottet

Vi har, varje sommar under några års tid, tagit en dag för att resa tillbaka i tiden. Tillbaka till tiden då Kalmar slott var i sitt esse. I år kan slottet inte bjuda på sina vanliga, helt fantastiska, aktiviteter utan har fått hitta på nya coronavänliga sådana. Men vi ville såklart åka dit ändå. Luna älskar slottet och alla dess historier, såväl de sanna som dem hon hittar på själv. 

Så imorse kände vi att det var dags. Vi slängde ner lite lunch i väskan och satte oss på bussen mot Kalmar. Bussen tar knappt 1,5 timme och jag tycker det är en rätt skön stund. Jag undviker alltid paddor och telefoner när det är såpass korta resor. Det får istället bli småprat, sten-sax-påse, fria fantasier och vad som nu dyker upp. Det gör liksom inget om barnet får ha tråkigt en liten stund.  

Väl framme tog vi oss över spelande övergångsställen och genom parken fram till slottet där det var kö. Ja, dem har såklart begränsningar på hur många som får komma in nu. Så vi fick snällt stå där och vänta på att rätt antal personer skulle gå ut innan vi fick gå in. Det tog kanske en dryg halvtimme ungefär och under tiden kunde personen med de kortare benen springa runt och klättra när det blev för tråkigt att stå still. 

På vägen in försågs Luna med karta och stämpelkort. På kartan hade man märkt ut stationer med olika uppdrag som man kunde göra för att samla stämplar och i slutänden få någon form av belöning. 

Det var uppdrag som satte såväl pricksäkerhet, koordination, uppmärksamhet, balans och koncentration på spel. Man skulle kasta, räkna, komma ihåg, analysera, balansera och åka Vasalopp, bland annat. 

För någon i Lunas ålder var det vissa uppdrag som krävde lite hjälp av en vuxen och jag kan helt ärligt säga att det hade underlättat med en vuxen som ser. Men med lite envishet lyckades vi lösa alla nio uppdragen till slut och Luna kunde få sin belöning. En rikets nyckel. Det ni! 

Och eftersom man ska hålla en lans avstånd till varandra inne på slottet delades belöningen såklart också ut med just en lans.

Med tanke på att det var kö in till slottet hade jag lite dåligt samvete över att vi var där inne så länge som vi var men samtidigt kände jag att vi måste få hinna se och göra det vi ville. Det fick alltså ta den tid det tog och förutom uppdragen tog vi såklart en runda inne i slottet. Finns alltid något nytt att upptäcka även där och Luna börjar ha lite mer tålamod om det är någon skylt man vill läsa. Ibland ser hon även saker som hon vill veta mer om så på det viset blir det nästan roligare för varje år. I år hade dem inga barnguidningar men vi har varit på en och annan prinsessevandring tidigare år så en del har faktiskt fastnat. Det som var mest spännande i år verkade dock vara fängelsehålorna. Både spännande och lite otäckt när det började komma ljud därifrån. 

Tillslut kände vi oss i alla fall nöjda med slottsupplevelser och gick tillbaka in till stan, över ytterligare ett spelande övergångsställe för att tillslut hamna på en italiensk restaurant för middag innan vi, trötta och nöjda vände hemåt igen. 

Kalmar slott hade hittat en bra lösning för att kunna hålla öppet och fortfarande locka barn men det går inte att komma ifrån att deras ordinarie aktiviteter är roligare och att slottet är mer levande vanliga somrar. Fast dem kan ju inte rå för att det är som det är.    

En sen alla hjärtans dag hälsning

Nästan en hel vecka sedan det var alla hjärtans dag. Hoppas ni hade det mysigt! 

Jag tillhör ju de där som gärna uppmärksammar speciella dagar av olika slag. Kanske för att jag gärna tar varje tillfälle som ges att göra något extra med dem jag har runt mig. Fast just den här blev ingen dag som jag kommer lägga på minnet direkt. 

Luna var hos pappa även i år men självklart smög jag dit med en liten överraskning som låg där och väntade efter förskolan. Men annars, ja annars "firade" jag dagen genom att besluta om att ta bort ett öga och sedan göra ett besök på vårdcentralen för misstänkt återfall av halsflussen innan jag kröp upp i soffan med feberfrossa och en hals från helvetet. Det är först nu, efter nästan en vecka, som jag börjar bli människa igen. Så nu hoppas jag verkligen att denna antibiotikakuren tar död på alla baciller så det inte börjar om igen nästa vecka för det har jag varken tid eller ork med. 

Däremot hade vi en busig och mysig eftermiddag ett par dagar tidigare. Då gjorde vi nämligen Busfabriken. Var faktiskt riktigt länge sedan vi var där och Luna har tjatat om det i evigheter så gissa om hon var glad. Och just tisdagar är helt klart bästa dagen för ett besök på en Busfabrik. Halva priset och lite folk, kan ju knappast bli bättre. 

Så då blev det alltså en hel eftermiddag med hoppande, klättrande, åkande och bollhavsbadande. Luna råkade dessutom träffa på en kompis som hon hängde ihop med. Och som alltid annars blev jag den förälder som hängde med i leken, som jagade dem, utmanade dem på pulkaåkning och som gjorde konstiga saker på studsmattan. Inte för att jag har något emot det, tvärtom, jag har också roligt. Fast jag kan ändå inte låta bli att undra varför det alltid är jag.

Hur som helst var vi två trötta men glada tjejer den kvällen.  

Sen är det ju så att vi har mycket härligt att se fram emot inom en väldigt snar framtid så även om alla hjärtans dag blev skit i år så finns det mycket annat. Dessutom får jag dagligen kärleksbevis från den finaste lilla varelse jag vet och det är ju faktiskt det allra bästa man kan få!

Ett ridderligt avslut

Våran sista dag i Åbo bytte vi ut Mumintroll mot riddare och prinsessor. Vi gjorde helt enkelt Åbo slott. För efter att ha passerat ett antal gånger under veckan då vi bodde alldeles intill var vi bara tvungna att kolla in stället. 

Luna var helt klart mest intresserad av att få komma till klädkammaren men eftersom man inte kunde gå riktigt som man ville fick hon snällt gå runt och kika på lite allt möjligt vilket jag såklart uppskattade. Det fanns såklart en hel del att titta på även om jag inte riktigt hade tid att stå och läsa men det hade jag väl inte väntat mig heller. Jag menar, lycka till när man har sällskap av ett busfrö med springande ben. 

Till slut kom vi i alla fall fram till klädkammaren och där blev vi sedan kvar ett bra tag. Det fanns många klänningar och andra utstyrslar att testa. Hon kändes sig onekligen väldigt fin i alla klänningar. Den lite halvsura minen beror på att hon låtsas vara den inte allt för glada och trevliga styvmodern i Askungen. Självklart tyckte hon även att Mamma skulle klä upp/ut sig vilket jag väl tyckte var sådär. Inte för att jag har något emot att klä ut mig utan för att allt hon valde ut åt mig var i ylle vilket kändes lite väl varmt i den drygt 30 gradiga värmen. 

När vi så till slut hade provat oss igenom alla kläder och gestaltat de flesta karraktärer i just Askungen var det dags för riddarvandring. Ungriddarna fick ta med sig sina vapenbärare och ge sig ut på uppdrag. Dem fick lära sig att vägen mot att bli riddare började redan som sjuåring, att innan riddarna blev dubbade måste dem vaka en natt i ett av slottets kapell och att alla riddare ska ha en sporre samt en helt egen Sköld och flagga så man kunde se vilken riddare som var vem även ute på slagfältet eller under turneringar. 

Dem fick även lära sig lite om slottet. Som att man förr hade kedjat fast vilda björnar på borggården och den enda fånge som lyckats fly från slottet troligtvis gjorde det genom en toalett. Men dem fick även lära sig andra viktiga saker som hur man bugar eller niger ordentligt, hur man tilltalar en kunglighet och att man aldrig får vända ryggen eller sidan mot kungligheter då det är högst oartigt. 

På vägen genom slottet lyckades dem dessutom hitta drottningens borttappade skatt vilket gjorde henne så tacksam att hon dubbade dem till Ungriddare av Åbo slott. 

Till slut lyckades jag dock få med mig min riddare från slottet för att istället utforska en jättestor lekpark med att från linbana till klätterställningar till broar och labyrinter till plaskdamm. Ja det fanns allt! 

Men när sen benen började bli trötta och magen kurra tog vi oss in till centrum för att åtgärda i alla fall det sistnämnda. Och för att fördriva tiden tills färjan skulle gå så strosade vi bara runt lite hur som helst och njöt av tillvaron. 

För vilken underbar kväll det var! Strålande sol, varmt och nästan helt stilla. Kan väl knappast vara bättre än att glida ut genom en skärgård då. Det var sååå vackert! Jag tror jag kunde stått ute på översta däck nästan hur länge som helst. Men till slut lyckades det jättetrött barnet på ryggen övertala mig om att gå in och med det sa vi hej då Finland och hej, hej Svea rike.