När man försöker leva vanligt i en ovanlig tid

Sommarsemestern är äntligen här, som vi har längtat! Vi har haft en massa planer för sommaren. Haft. Men eftersom ett litet virus har vänt upp och ner på hela världen är det inte mycket som är sig likt. Det började pratas om det i början av året men så i mars slog det till rejält och blev till en pandemi. Ofantligt många sjuka och många, många döda. Överallt. 

Så helt plötsligt begränsades våra liv på ett sätt vi inte är vana vid. Man ska inte resa om det inte är nödvändigt, vissa länder har även stängt sina gränser. Man ska inte träffa äldre eller personer med vissa sjukdomar. Man ska hålla avstånd till personer man stöter på. Man ska över lag begränsa sin sociala kontakter så mycket som möjligt. Inte kramas eller ta i hand. Dem som kan jobba hemifrån uppmanas att göra det. Så gott som alla evenemang och aktiviter är inställda. Överallt möts man av skyddsglas, avspärrningar och skyltar. Och nånstans i det här ska man också försöka leva. 

De senaste veckorna har restriktionerna lättat något. Man kan till exempel resa inom landet. Men man vill som hålla sig lite på sin kant ändå för vi har haft tur. Blekinge är ett av det län med minst drabbade. Än så länge. 

Vi har som sagt fått ställa in det mesta som vi planerat ända sedan i mars. Det är trist, absolut, men vi mår i alla fall bra. Och när annat är stängt håller åtminstone naturen öppet. Tack och lov för det!

Och nu är det då äntligen semester. Eller, jag har faktiskt haft lite semester redan men jobbat emellan. Nu däremot har jag tre veckors sammanhängande ledighet. Ska bli sååå underbart skönt. Och Luna, ja hon har haft sommarlov ganska länge och njuter av varje minut. Vad vi ska hitta på nu, ja det får vi se. Det beror helt på vädret och på vad som är möjligt för stunden. Vi kommer i varje fall att njuta av ledig tid ihop. 

Vad vi har gjort hitintills i sommar?

Jo, vi har badat, badat och badat.

 Och så har vi åkt på en överraskningsresa till Gotland för att fira min bror som fyllde 40 och för att träffa mina syskonbarn (såväl det stora som pyttelilla). Det är så underbart när vi lyckas få ihop hela vår brokiga lilla familj. Det kan låta helt sjukt men det var faktiskt första gången på 10 år som vi haft chansen att fira brorsan när han fyllt år. 

Förutom firandet hann jag, Luna, Mamma och Pappa även med Lummelundagrottorna och raukarna på Fårö. Och hon den där ”lilla” damen tyckte inte att vi skulle åka hem igen, hon ville stanna. 

Så trots allt som händer runt omkring oss har vi haft en bra start på sommaren. Vi försöker att leva så vanligt som möjligt även om man får tänka både en, två och tre gånger på vad man gör och hur man gör det. Fast det ovanliga börjar liksom bli vanligt. Och så får det lov att vara, för nu. 

Att ha tappat sina ord

Jag har alltid tyckt om att få vara kreativ. Att skriva, måla och pyssla. Men senaste åren vet jag inte vad som hänt, det känns som att jag tappat så mycket av allt det där. Jag kan knappt minnas när jag målade sist och orden som alltid har kommit så lätt fastnar liksom halvvägs. 

Det känns som att den enda jag skriver numera är tråkiga (men oftast nödvändiga) mail, olika brev och överklaganden till myndigheter. Bara sånt som är stelt och tråkigt med andra ord. Det där lättsamma, roliga och beskrivande saknas och ibland undrar jag om jag ens kommer ihåg hur man gör. Det är som att fingrarna fastnar på tangenterna och inte kan röra sig. 

Jag vet inte om det är alla måsten och jättelånga att-göra-listor, vissa energitjuvar till människor som man alltid måste tjafsa med eller min jättesega dator som gör det men det känns aldrig som att tiden och orken räcker till. 

Och vad jag saknar det! Att bara låta orden bubbla ut och komma lite hur dem vill. Det har alltid varit en ventil och något som jag tyckt väldigt mycket om. 

Jag skulle verkligen vilja hitta igen dem igen, orden. Hur jag ska lyckas när det bara känns stelt och tråkigt det som dyker upp det vet jag inte. Tips någon? 

Ja, vi får väl se. Fast utan ord lär jag inte få liv i denna bloggen igen. 

Ett par bra veckor

För några veckor sedan hade jag en sån där vecka då allt bara kändes jobbigt, det var inget som var roligt och jag hade nog helst bara gått och gömt mig. Borttappad kamera, magsjuka, inställt barnkalas och så poff, pappaweekend igen. Alla har vi nog såna dippar ibland. Men så länge det bara är kortvarigt så kan man ju leva med det. 

För det var bara en vecka, sen vände det igen. Och det är så skönt att det finns personen i ens omgivning som gör det lättare att komma på rätt bana igen. om så omedvetet. Först var det en kompis med barn som kikade förbi för en stunds prat för oss och bus för barnen. Och dagen efter träffades vi igen på lekland för att barnen skulle få springa av sig rejält. Tja, kanske inte bara barnen utan även en viss Mamma med. Lekland är minsann rätt kul även för vuxna trots att man kan känna sig lite väl stor när man ska upp i diverse klätterställningar med mera.  

Sen hade vi tjejdag med Mormor med massor av mys och middag på, av Luna önskad restaurang. 

Vi har även roat oss i pulkabacken. Fast jag tror nästan att det var jag som åkte mest pulka. Luna har nämligen en viss förkärlek till pinnar och hon gjorde ett tappert försöka att samla ihop parkens alla kvistar. 

Därutöver hann vi med både ett barnkalas, jympa och massor med diverse pyssel och eget mys innan det åter var dags för de där pappadagarna. Dagar som faktiskt gått rätt fort och som varit trevliga. Jag har gett massage, blivit bjuden på semelfika och bkommor. Haft middagsdejt med min fina Pappa som fyllde år. Tränat lite och idag var det äntligen, sent om sider, dags för Lunas egna efterlängtade barnkalas

Dessutom har jag en vecka framför mig som jag verkligen längtar efter. 

Så trots en hel vecka av snöande så känns allt mycket bättre nu. Nu är saker åter roliga och energin att vilja göra något finns åter där. Hejja! 

Ett nytt år är här

Tiden går så fort. Hux flux och 2017 tog slut och 2018 gjorde entré. Jag vet inte riktigt hur det gick till men ja, så är det. Det ligger nog något i det där om att tiden går fortare ju äldre man blir.

2017 har som de flesta år innehållit mycket av både bra och mindre bra saker. Det går nog inte att komma ifrån för någon. Däremot har jag kommit fram till att det finns en del saker som jag kan jobba med för att mitt 2018 ska få mer av det som är bra och det som jag mår bra av. Några av dem sakerna är:

Att bli bättre på att säga nej till en del personer i mitt liv. 

Att försöka få in mer träning. 

Att försöka få till bättre sovrutiner. 

Att regelbundet påminna mig själv om sådant jag gör bra. 

Att fundera på vad jag vill göra framöver med exempelvis jobb. 

Att ägna mindre tid åt telefon, tv mm. 

Att bli bättre på att göra saker för mig själv när Luna inte är hos mig.

Ja allt det är saker som jag skulle må bra av att jobba med. Och även om nyår innebär en nystart så har jag inga löften utan bara önskningar. Hastigt påhittade löften kring tolvslaget brukar ändå aldrig hålla. Jag tror mer på att i lugn och ro fundera igenom vad jag har och vad jag skulle vilja ha. Långsiktiga, hållbara idéer. En del som man kanske kan införliva ganska snabbt och enkelt. Andra som tar mer tid, kanske till och med mer tid än vad 2018 har att erbjuda. Fast någonstans måste man ju börja. 

1 vecka har passerat, 51 är kvar. Så vad säger ni, ska vi sikta på ett bra och roligt 2018? Jag hoppas det!

Ett litet uppehåll

Det har gått ett par månader sedan sist. Det har varit ett medvetet val. Att säga att tiden inte har funnits eller att det inte funnits uppslag till inlägg eller att viljan saknats, det skulle inte stämma. Vi har gjort saker, jag har börjat på inlägg men sen... Sen har mina prioriteringar legat på annat. 

Eller rättare sagt, mina prioriteringar har legat på mig själv på min "egentid". Jag har valt att lägga min tid på träning, på att försöka lägga mig i mer rimlig tid, på att slutföra diverse projekt som påbörjats tidigare mm. 

Ja helt enkelt på att få mer harmoni i mitt liv. 

Jag vill nämligen kunna vara mitt bästa jag, både mot mig personligen och som mamma. Och det går åt rätt håll även om det nu är min värsta tid på året. 

MEN, jag saknar faktiskt att blogga. Att få dela med mig av mitt liv. OCH, jag kommer att komma tillbaka. Jag måste bara hitta ett sätt att få in det utan att prioritera bort annat som får mig att må bra och utan att det måste bli sena kvällar jag ägnar åt er. Till en början blir det kanske småskaligt och med en del av de där halvfärdiga inläggen från hösten. 

Så snälla, ha lite tålamod! 

Ett par dagars Skärgårdsfest

För ett par veckor sedan var det Skärgårdsfest i stan. Det vill säga några dagar fyllda av olika aktiviteter runt om i stan, matmarknad, konserter mm. Ganska trevliga dagar tycker jag även om jag bara brukar vara på en del av det som arrangeras. Är för det mesta alltid kul när det händer något i stan. 

En av de saker som har återkommit de senaste åren under Skärgårdsfesten är den italienska byn. Ett område med massor av italienska godsaker. Nötter, choklad, ostar, skinka, oljor och annat gott. 

I år provade jag även på SUP, stå upp paddling. Har velat testa det ett tag men det har inte blivit av. Det var inte helt enkelt men roligt. Rätt vingligt ja, och inte blev det väl bättre av att det blåste en hel del. MEN. Jag plumsade inte i och jag ska absolut prova det igen. 

Sen var det ju det där med den där italienska chokladen. Den är sååå god! Däremot är det inte lätt att välja vilka godbitar man ska testa. Tur då att Axa är lika förtjust som jag i dessa godingar så man kan köpa ihop och sen dela på. 

Lite senare under helgen kom Mamma och Pappa ner. Vi strosade runt lite på stan, drack öl och så "tvingade" jag och Mamma ned Pappa på stan igen lagom till midnatt för att lyssna på Stiftelsen. Det var trevligt! För det hjälps inte, jag tycker det är roligare att ha sällskap när man går på konserter och liknande. 

Så skulle det nu vara någon som vill paddla SUP ihop... hojta...

Ett litet kvällsdopp

I måndags var dags att åter ställa väckarklockan på 05.00 och ta sig till jobbet. Hösten närmar sig med stormsteg. Luna såg dock fram emot att få börja förskolan igen, hon skulle ju börja på stora avdelningen vilket var spännande. Själv var jag långt ifrån lika pepp på att jobba igen. Jag hade hellre fortsatt att njuta av lata, lediga dagar. 

Men bara för att jobbet och vardagen börjar igen behöver ju inte det betyda att allt det härliga upphör per automatik om man nu inte vill det. I tisdags var det sista dagen innan pappavecka och då brukar jag gärna göra något lite mysig ihop med mitt troll då jag inte få krama henne på flera dagar sen. Så när nu vädret visade sig från sin bättre sida så stökade vi undan alla måsten lite fort och åkte iväg och tog ett kvällsbad efter middagen. 

Beroende på hur vinden ligger så har faktiskt havet börjat få en helt okej temperatur nu, tillslut. Det blev alltså en riktigt skön stund. Ja så länge vi var i vattnet vill säga och inte kände av vinden. Vi får väl se hur länge det går att njuta av kvällsbad i år, ifjol tog vi det sista i september. 

Däremot önskar jag att även jag hade kunnat åka hem i morgonrock. 

En väska som äntligen är packad

Phu! Nu är äntligen väskan packad, till slut. Vi smiter iväg på några dagars äventyr imorgon och det kändes som att jag aldrig skulle få grejerna packade. Inte för att jag är ostrukturerad utan för att det har varit en sån där dag då det mesta varit lite upp och ner. En tjej som varit både trött ch övervänt på att få åka och som därför betett sig ungefär som min katt alltid gjorde förr. Följde efter vartenda steg jag tog och gjorde sitt bästa för att bli uppmärksammad. Ända skillnaden är nog att Luna inte lagt sig i/på väskan som Losan gjorde. Å andra sidan drog hon fram alla möjliga och omöjliga saker som hon skulle ha med sig. 

Och sen jag då. PMS-ig och lättretlig. Till slut gav jag helt enkelt upp och sköt upp packandet till efter läggning. Det blev liksom enklare så. Och svå slapp vi bli lika osams. 

Istället fick hon hoppa ner i badkaret med en hel bunke vattenmelon på kanten och allt kändes genast bättre. 

Och nu till slut är alltså så gott som allting klart. Alltså vissa saker går ju inte att packa helt klart i förväg. Som necessären. 

Men allt står i hallen och väntar på avfärd. Och trots att klockan passerat läggdags för länge sen så känns det bra nu. 

Till och med mina alltid lika nödvändiga kom-ihåg-lappar har jag fått upp. Det ända som inte är helt klart är vagnens vara eller inte vara de kommande dagarna. Fast det får jag bestämma imorgon, eller tja, om några timmar. Nu måste jag sova! 

Ett efterlängtat sommarlov är här

Åh jaaa! Äntligen är den här, semestern alltså. Så grymt skönt! 5 hela veckor utan jobb och måsten, så ljuvligt. Jag jobbade sista dagen i torsdags men då det varit pappahelg så var det först igår som Luna och jag var lediga ihop. 

Men har man nu gått på semester så får man försöka fira det på något sätt, trots bristen på den där lilla damen. Och då det råkade vara matmarknad i stan så kändes det som ett bra sätt att inleda på. 

Det fanns mycket gott att välja bland och i slutänden landade det i glass, ost och choklad. Mm... 

Sen blev det visst ett dygn på Öland med goda vänner för sista kvällen på dansbandsveckan där. Ja dem andra hade varit där hela veckan och har under rätt lång tid övertalat mig att komma dit en runda. Och visst var det ett väldigt trevligt och roligt dygn. Men jag fick väl bekräftat en sak, att även om jag tycker om att dansa så är det inget för mig att vara ute och dansa. Alltså, då det blir mörkt och jag inte ens ser den jag dansar med eller till och med tappar bort min partner mitt på golvet, det är inte jättekul. Nu dansade jag bara med dem jag kände så var väl ingen katastrof direkt men ändå. 

Men som sagt, nu är min lillfis hemma igen och det känns som att det är semester lite mer på riktigt och vi njuter så gott vi kan. Och det märks att även Luna tycker det är skönt. I morse när hon legat och myst en stund med paddan frågade jag om jag skulle gå upp och göra frukost. Svaret blev "Ja men senare, det är sommar nu Mamma". Sötnosen! 

Och än så länge har vi inte gjort jättemycket utan mest bara varit tillsammans. Njutit av långsamma mornar och känslan av att inte behöva gå efter klockan lika mycket som annars. 

Vi har grejat lite på balkongen och bland annat skördat den första jordgubben och en liten men söt mängd med egenodlad potatis. Vi har varit i lekparen, såklart. Och vi har pratat om kommande äventyr. 

För vi har som sagt 5 veckor att fylla. Fylla med tid tillsammans. Med mys. Med roliga utflykter. Med kramar. Ja, med sånt som gör att man mår bra. Att man orkar när höstmörkret åter sänker sig. Att man växer, tillsammans. 

Så semestern, här kommer vi!

Ett inlägg för att komma ifatt

Okej, det har varit en sån där period igen då jag inte riktigt orkat ta tag i en del av allt det jag tänkt göra. Att uppdatera bloggen har varit en sån sak som uppenbarligen inte tagit sig från tanke till handling. Jag har haft en del halvfärdiga inlägg liggandes som aldrig blivit klara och nu känns dem lite för gamla så vi kör en kort sammanfattning av några saker och sen kör vi på från nu. 

Vi tar och börjar med en utflykt som förde oss många år bakåt i tiden. Ändå tillbaka till dinosaurierna. 

Redan i fjol såg jag en annons om en turnerande utställning med dinosaurier men då passerade den inte i närheten. I år däremot tog den vägen genom Blekinge och då tänkte jag att det kunde vara en spännande sak för Luna. Och jodå, det var det. 

Till en början var det nog lite otäckt men efter ett tag släppte det och vi gick flera rundor därinne innan hon var nöjd. Jag förstår henne, dem är ju rätt fascinerande de där varelserna. 

Hade velat hitta en faktabok om dinosaurier men har inte hittat något som är på en lagom nivå för henne. Så om någon har tips om en som passar nyfikna men rastlösa 3,5-åringar, hojta gärna till. 

Mina alldeles egna dinosaurieunge. 

Och min lilla arkeolog i full färd med att gräva fram skelett. 

---------

Dagen efter flyttade vi oss framåt till nutid igen och ägnade oss åt sommarens första strandhäng med fina vänner. Det var inte varmt i vattnet, det vore synd att säga men det var absolut hanterbart. 

Däremot lyckades jag visst glömma badkläderna hemma. Fast spela roll, det mesta går ju att lösa och så även detta. Luna är gärna nakenfis och jag fick ta det jag hade. Ja, ja... så blir det ibland. 

Fast som sagt, det var inte särskilt varmt och då är det rätt härligt att kura ihop sig lite och äta jordgubbar. En försmak av vad sommaren kan vara och det var en rätt nöjd tjej som satt och sjöng i cykeln på väg hem. 

---------

För ett par veckor sedan inledde vi däremot helgen med en hängig feberdag. En liten skrutt som mest ville ligga i sin saccosäck och se på film. Som bara gick att få i festis, glass och vattenmelon. Tacka vet jag vattenmelon! Det går alltid i den här damen och är dessutom en grym vätskekälla. Win, win liksom.

Så det blev en dag av mys, kramar och lite småfix för min del. Passade på att baka en laddning bullar. Utflykssäsongen är ju förhoppningsvis här. 

Tack och lov höll inte den febern i sig mer än ett dygn ungefär och vi kunde avsluta en väldigt regnig helg med leklandsbus. Tror faktiskt att det var trötthet som slog över. Vi behöver semester nu, båda två. 

Och med allt detta sagt lämnar vi den senaste månaden, drygt, och ser framåt.