Göteborgsvarvet 2012

Jag har gjort det, jag har sprungit min första halvmara! :) Jag tog mig runt och jag tog mig i mål, dessutom utan några större fadäser. Och jodå, det var en rätt skön känsla. Speciellt som jag var ganska nära att klara min önskegräns på 2 timmar.

Kan väl erkänna att jag var lite nervös inför start men kändes ändå som planen för dagen var helt ok. Verkade först som att det skulle bli en väldigt grå och grinig dag men lagom till att vi kom till startområdet ungefär en och halv timma innan min start så började det klarna upp.

Väl på plats började vi med att leta reda på Linda för att ge henne en spark i baken och önska lycka till samt se henne starta. Därefter var det min tur att börja förbereda mig. Och gissa om jag blev förvånad när jag hittade en radda med bajjamajjor där man inte behövde köa :) Sen var det där spännande med att hitta igen rätt startgrupp. Inte jättesvårt egentligen men bland alla tiotusentals människor var det inte så lätt för ett blindstyre som mig att hitta, men hade ju min personliga serviceman med mig så var ju lugnt :)

Värmde upp lite för mig själv, ställde in Garmin och ja, sen var det dags. Startskottet gick och det började röra på sig. Verkade först som att det skulle flyta på rätt hyfsat redan vid starten men efter bara 100-200 meter tog det i princip tvärstopp så första kilometerna gick sakta. Sedan började det däremot flyta på rätt bra. Hittade ett bra tempo och njöt av allt folk runt banan, musiken och solen :) Det var skönt!

Eller ja, fram till ungefär 17 kilometer var det skönt. Sen var det allt annat än skönt. En blåsa som börjat göra sig till känna redan vid 5-6 kilometer började protestera allt mer och benen blev helt plötsligt blytunga. Kämpade såklart på så gott jag kunde, för 4 kilometer är ju nästan ingenting. Eller?? :) Men när det sedan kom ett par backar till tvingades jag gå lite mot min vilja och då insåg jag även att jag nog inte skulle klara min önsketid.

Tog mig i mål på 2.00.52! De där sista 52 sekunderna var ju helt klart retliga men jag är ändå grymt nöjd :) Var ju trots allt min första halvmara. Och när jag såg att jag kom på plats 5083 så kände jag mig ännu mer nöjd :) Passerade även 10 km på en tid som var några sekunder bättre än mitt PB.

Blev inte så många bilder tagna så ja, this is it...

Så ja, det kändes bra :) Och jag är även nöjd med att jag till slut bestämde mig för att ha min camalback, var  så himla skönt att inte behöva stanna och trängas vid vätskekontrollerna och även att kunna dricka precis när man kände för det. Själva tävlingsarrangemanget funkade också bra med tanke på hur många det var som sprang.

Däremot kan det ju finnas lite mer att önska av de som springer när det gäller hänsyn till varandra, och då menar jag både de snabba och de långsammare löparna. Springer man om någon så behöver man kanske inte svänga in ingen ungefär 1 millimeter framför fötterna på den man springer om. Och att gena i kurvorna utan att slänga en blick över axeln är inte heller så schysst. Lika väl som man som lite långsammare löpare måste lära sig att ibland ta ett steg åt sidan för att släppa fram de som kommer bakom. För det är varken kul att behöva tvärnita när någon viker in precis framför ens fötter eller att vara instängd och inte komma förbi för att personerna framför vägrar flytta på sig (upplevde själv båda sakerna vid flertalet tillfällen).

Fast det känns som att det finns en stor chans att jag kommer tillbaka! Måste ju klara de där två timmarna om inte annat :) Men nu måste jag först försöka hitta några andra roliga lopp som man kan springa i år. Förslag någon???

Vill ni ha koll på tiden?

Om det nu är någon som har lyckats missa det så är det imorgon dags för Göteborgsvarvet. Min första halvmara! Ska bli både spännande, utmanande och riktigt kul :)

Och är det nu någon annan än jag själv som är intresserad av hur det går (vilken tid jag springer på) så finns det möjlighet att få mellantider och sluttid via sms.

På Göteborgsvarvets hemsida står såhär:

"Du som vill följa en löpare och få rapporter längs banan:Sms:a GV mellanslag startnummer.

Du får meddelande om starttid och passeringar 5, 10, 15 km samt mål.
Tjänsten tillhandahålls av EST och stöds av Telia, Telenor, Tele2 och Tre. Beställ på nummer 727 00, kostnad 35 kr per beställning."

Så för den som är intresserad är mitt startnummer: 70251

Dressed for succes

Idag har jag äntligen fått den, min löparkjol :) Har velat haft en hur länge som helst nu men i höstas då jag tänkte köpa en var min storlek slut i de modeller som jag gillade. Men nu så!

Bilden är inget vidare, jag vet...

Jag tycker de är skitsnygga och gillar det faktum att man kan få se lite feminin ut även när man tränar. Att min kära sambo sen råkar tycka att de ser ut som gardiner det struntar jag fullkomligt i :)

Var så klart tvungen att prova den direkt och drog således ut på en jättekort temporunda. Benen kändes pigga och kjolen var skön även det nu var lite svalt ute. Benen på tightsen som sitter under kjolen korvade dock ihop sig lite men var inget som störde nämnvärt.

Så nu hoppas jag verkligen att vädret tillåter att ha den på lördag.

Sista långpasset innan varvet

Idag var det dags för sista långrundan inför Göteborgsvarvet. 17 kilometer stod det på schemat och 17 kilometer blev det!

Däremot var de kanske inte de skönaste eller lättaste långpass jag sprungit. Näe, snarare tvärtom. Gick ganska tungt bitvis och jag gick faktiskt upp för de brantaste backarna.

Men känns ju ändå skönt att ha det "avklarat". För nu blir det nedtrappning de sista veckorna så att benen känns pigga och glada då det gäller. För snart Göteborg, snart kör vi! :)

2 mil!

Ah, jag har gjort det!!! Jag har sprungit 2 mil för första gången i mitt liv och det känns så himla bra :) Nu vet jag nämligen att jag kommer orka ta mig runt när det är dags för Göteborgsvarvet. Varvet är visserligen 1,1 km längre men det vet jag att jag kommer att fixa..

Hade någon däremot sagt till mig för ett år sedan att jag skulle springa två mil så skulle jag nog mest skaka på huvudet. Men nu har jag alltså gjort det. Och även om jag hyfsat trött nu efteråt så är jag inte totalt död.

Men måste säga att dagens pass verkligen gav självförtroendet en spark åt rätt håll. Sprang mina 2 mil på 2.03 (inklusive ett nödstopp i skogen). Visst det var motigt ibland, speciellt när jag sprang förbi utanför dörren och visste att jag hade ett par kilometer kvar. Men visst hade det varit märkligt ifall det inte känts det minsta motigt första gången man passerar 2 mil?

Jag är i alla fall nöjd och nu får det bli lite indisk mat som belöning :)

Nu går det åt rätt håll

Nu är det ungefär en och en halv vecka sedan jag sprang sist av diverse olika skäl. Men sist jag sprang, då gick det äntligen till slut ganska fort igen. Så pass fort att jag faktiskt helt otippat slog personbästa på milen, trots att jag gick nästan hela första kilometern :) Sprang på 56.42 mot tidigare 57.17. Kände mig med andra ord rätt nöjd då.

Och idag var det så dags att ta sig ut igen. Frågan var ju så klart om det fortfarande skulle kännas bra och lätt eller skulle det åter ha blivit tungt? Men jodå det kändes bra! :)

Är så sjukt skönt att det äntligen har vänt, att det inte känns som en plåga att öka farten bara det minsta lilla. Att inte bara lunka omkring och tycka att det är tungt nog. Och framför allt känns det bra med tanke på att det bara är en dryg månad kvar till Göteborgsvarvet.

Så nu jäklar ska jag försöka lägga i en extra växel så jag är redo då det gäller den 12 maj. Och så klart håller jag tummen för att jag inte hamnar i någon ny svacka :) Men det ska väl mycket till för det?

Det går inte enligt planen

Näe just nu går inte min träning enligt planerna. Hitintills har jag bara lyckats genomföra ett av tre planerade pass, gårdagens styrkepass.

I måndags skulle jag ha sprungit men eftersom jag knappt sovit den natten däckade jag i soffan och sov bort halva eftermiddagen. Och därför blev det bara lite hopprep till slut.

Idag skulle jag ha sprungit intervaller. Och jag var laddad för det! Men då kom hem från jobbet slog mensvärken Allan till och hela eftermiddagen gick innan jag kunde stå helt upprätt igen.

Alltså ingen löpning idag heller :( Känns ju just så lagom kul med tanke på att varvet närmar sig med stormsteg.

Så måste verkligen få till en löprunda innan helgen då jag och mamma ska till 08 land och se dirty dancing. Speciellt som även nästa vecka blir kort träningsmässigt sett.

2 månader kvar

Okej, nu är det alltså bara 2 månader kvar till Göteborgsvarvet. Och helt plötsligt känns det väldigt nära inpå. Speciellt som det går ganska tungt just nu.

Jag har återigen fått rutin på mina träningspass så de verkligen blir av, so far so good. Men jag tycker inte att det går framåt. Idag skulle jag till exempel köra snabbdistans men jag orkade inte hålla farten uppe. Benen kändes bra trots långpasset i helgen men flåset ville liksom inte, var till och med tvungen att lägga in gåpauser. Känns ju lagom kul när man verkligen försöker bygga upp en bra form.

Fast å andra sidan, det är ju klart bättre att ha en formsvacka nu än om 8 veckor då det verkligen gäller. För så länge kan den väl inte hålla i sig?? Så länge jag maler på med mina planerade pass och gör så gott jag kan så ska det väl vända snart. Och då kommer det att gå bra, det har jag bestämt :) För den 12 maj ska jag minsann springa mitt första Göteborgsvarv och det med en okej tid. Tur man är envis!

Träningsplanering och beslutsångest

Jag har visserligen redan börjat inse att Göteborgsvarvet inte är såå långt borta längre. Men så här på årets extra dag slog insikten ner på riktigt, det är bara tio veckor kvar ungefär! Och dessutom ligger jag långt efter min ursprungliga planering.

Jag har tappat både blås och tempo under mitt ofrivilliga uppehåll och det måste jag se till att fixa NU. Så idag satte jag mig ner och planerade de kommande veckorna fram till varvet och det känns skönt att ha det gjort. Nu vet jag precis vad jag ska göra och när. För jag är sån att har jag planerat ett pass så blir det så gott som alltid av oavsett om det är intervall, långpass eller vad det nu kan vara. Har jag däremot inget planerat blir det mest att jag bara "lufsar" runt även om jag vet att borde köra exempelvis intervaller.

Men nu är det som sagt planerat och klart så nu ska minsann både flås och tempo på sig skjuts åt rätt håll. Kommer bli gott om både intervaller, snabbdistans och långrundor de kommande veckorna. Fast jag ser fram emot det. Eller ja, jag ser fram emot att få känna den sköna känslan efter ett jobbigt pass och att återfå formen :)

Fast sen är det ju det här med kompletterande träning. Jag vet att jag verkligen skulle behöva köra styrka också. Både för allmänt välbefinnande och för att förebygga skador och faktiskt bli en bättre löpare. Men jag har ju såå svårt att få till det! Det känns så sjukt jobbigt att ta sig upp ur soffan de löpfria dagarna för att gå ut i hallen och träna styrka. Och om jag väl gör det så går det segt och det är så mycket som distraherar mig eftersom det är så tråkigt att ligga där ute. Och så går det segt med alldeles för långa pauser mellan övningarna.

Så jag har börjat fundera. Kan det vara läge att skaffa ett gymkort? Vi har ett gym som ligger kanske 150 meter hemifrån och som verkar bra och som även har ett hyfsat utbud klasser. Men frågan är om jag kommer att använda det så mycket som jag försöker intala mig själv? Och är det verkligen värt 450 kr i månaden?? Är ju ändå ganska mycket pengar. Men å andra sidan, använder jag det så skulle jag säkert må jäkligt bra och då är det ju värt det.

Jag känner att den obeslutsamma vågen inom mig har vaknat till liv.

Var är mitt tempo?

Alltså jag fattar inte, vem sjutton har snott min fart??? För det måste väl ändå vara någon som gjort det. Annars skulle det väl inte gå så långsamt när jag springer?

Som det är nu får jag kämpa för att springa på 6 min/km, och det på mina kortare pass. Tidigare i höst/vinter låg jag ju lätt på 5.30 - 5.40 per kilometer. Då gick mina lugna långpass i det som nu är mitt normaltempo?!?

Så om det nu är någon som snott det eller möjligen hittat det ute någonstans, snälla lämna tillbaka det. Jag saknar mitt tempo, mitt sköna flyt! Men tills vidare får jag väl köra intervaller så det heter duga. Har ju ett Göteborgsvarv att springa om fyra månader...

Årets första långpass

Se på tusan, då var visst årets första långpass avklarat. Det var väl visserligen rätt segt i början men när milen var avklarad började det liksom flyta på.

Så även om det gick långsamt så var det rätt skönt sista kilometerna. Trots regnet :) 17,2 km stannade klockan på när jag kom hem och då kändes det faktiskt som att jag hade klarat en bit till. Men lika bra att inte överdriva, det var ju ändå längdrekord med 1,2 km. Men det närmar sig, bara 4 km kvar innan halvmaredistansen är avklarad vilket känns lovande inför Göteborgsvarvet.

Och att få stoppa i sig lite middagsrester från igår efteråt kändes som en bra belöning :)

Ugnsbakade grönsaker, avokado, stekt halloumi och rostade pinjenötter...

14 sköna kilometer

Idag var det dags för veckans långpass. 14 kilometer stod på schemat och det är det längsta jag sprungit så här långt. 2/3 göteborgsvarv om man nu vill se det så (och det är klart man vill :)).

Dagen till ära plockade jag även fram min camelback, fyllde den med några deciliter vatten och tog med den ut. För för mig som inte springer så fort så tar det ju ett stund att avverka de där 14 kilometerna.

Stålande sol och jag kände mig laddad och pigg (och jag kände mig som en riktig långdistanslöpare med min camelback) och jo, det kändes faktiskt oväntat bra hela vägen :) Det rullade liksom bara på och jag njöt verkligen av rundan! Men var inte dumt att ha med vatten och lite russin att fylla på med efter vägen.

Och det var skönt att det funkade att springa med ryggsäcken, var rädd att den skulle skumpa en massa. Så den får hel klart följa med nästa vecka också när jag ska utöka till 15 kilometer :)

Bra löparväder

Som ni nog redan förstått så tillhör jag dem som absolut inte gillar den här halvan av året men jag har upptäck något positivt i alla fall. Det är perfekt väder för löpning! :)

Hög, klar luft och lite fuktigt. Småkyligt men inte direkt jättekallt. Det är alltså lätt att andas och så slipper man bylsa på sig en massa. Räcker med tights, t-shirt eller underställströja och en tunn vindjacka eller liknande. Med andra ord helt perfekt! Och i lördags när jag körde mitt långpass (13 km) var det dessutom strålande sol :) Var såå fint och skönt ute då.

Vet ju visserligen att det troligtvis kommer att bli kallare snart och det gruvar jag mig för lite men försöker ignorera det lite och istället njuter jag faktiskt av mina rundor för tillfället :) Helt sant faktiskt! Trodde väl inte jag skulle säga det men jo, jag TYCKER det är skönt. Speciellt långrundan på helgen :)

Lite märklig känsla faktiskt. För bara några månader sedan tyckte jag att jag gjort världens grej om jag sprang en mil och nu tycker jag det är skönt att springa en sträcka som till och med är längre :) Men känns ju bra att träningen faktiskt ger resultat. Speciellt inför varvet, även om det nu (tack och lov) är långt kvar till dess.

Bra pass

Tog mig ut och körde ett tempopass idag. Och bortsett från uppvärmning och nedvarvning så lyckades jag springa snabbare än vad jag gjort tidigare. De tre första kilometerna sprangs på vardera 5.01, den fjärde skulle ha slutat på någon sekund mer om jag sprungit hela kilometern. Men hade bestämt mig för att bara springa tempo i 20 minuter.

Det var så klart tungt men det var ju tanken och jag är riktigt nöjd med att jag slog personbästa på kilometern och att jag dessutom lyckades hålla det tempot 3 kilometer i rad :) Ett lyckat pass med andra ord!

Och här kan ni själva se vad min Garmin sa om passet:

Intervall	Tid	Distans	Medeltempo
Sammanfattning	38:15.3	6,77	5:39.2
1	7:31.3	1,00	7:31.3
2	5:30.1	1,00	5:31.3
3	5:00.6	1,00	5:00.6
4	5:01.3	1,00	5:01.3
5	5:01.4	1,00	5:01.4
6	4:58.3	0,97	5:07.9
7	5:12.0	0,80	6:29.2

Miss i protokollet

Attans också!! Jag som skulle ha tränat idag, sprungit ett tempopass. Men gjorde jag det?? Nix, jag låg i soffan och sov istället.

Var så himla trött i eftermiddags så när jag satte mig i soffan efter att ha stoppat i mig lite lunch och så så däckade jag rätt snabbt. Och när jag väl vaknade efter någon timma så var jag både pigg och trött.

Pigg i kroppen men absolut inte i huvudet! Hade säkert varit skönt att jogga en runda men kände att jag inte kunde fokusera (alltså blicken - vad jag tittade på) riktigt och då är det ingen större idé att ge sig ut. För så kul är det inte att ragla omkring och snubbla ute. Så det fick va vilket kändes rätt pissigt. Har ju varit så duktig nu i några veckor och det känns bra så vill ju inte direkt sova bort ett pass när jag vet att jag mår bra av att springa. Men nu blev det som det blev, tyvärr. Första missen i min planerade träning inför varvet. Fast visst, ett pass kan man ju missa. Men ändå!

Men är väl lite det som kan vara problemet med att som blindstyre hålla på med löpning. Speciellt den här tiden på året och speciellt när man inte har någon att springa med. För är jag trött får jag väldigt svårt att fokusera blicken och då är det inte så lätt att springa. I alla fall inte om man ska både springa OCH undvika att snubbla/ramla över diverse ojämnheter ute, vilket man ju gärna undviker :) För jag har testat och det slutade med magplask mitt på ett övergångsställe :P Och eftersom att det nu börjar vara mörkt relativt tidigt så kan jag inte heller skjuta upp rundan till kvällen för att hinna vila, för då ser jag ingenting ute för att då är det mörkt istället. Om det ändå kunde vara lika ljust på vintern som på sommaren!

Men är väl bara att bita i det sura äpplet och inse att det sket sig idag. Får ladda inför söndagens långpass på 12 kilometer istället. För det SKA jag springa!

Äntligen på G igen

Nu börjar jag äntligen få kontinuitet i träningen igen och det är såå skönt! Även ifall det fortfarande känns lite motigt eftersom det inte går riktigt lika lätt som i somras så känns det ändå rätt bra :)

Försöker nu träna på ett lite annat sätt än vad jag gjort tidigare och än så länge känns det ganska ok även om det är svårt att säga något bestämt efter bara några veckor. Tidigare har jag i princip bara utgått ifrån vilket tempo jag hållit. Nu utgår jag istället efter pulsen. En viss skillnad kan man ju säga och ibland gör det även att det går ganska långsamt. Men min tanke är att det ska bli bättre på lite längre sikt. Att jag inte ska slita lika mycket på mig själv utan utgå mer från dagsformen.

Eftersom jag tidigare utgått från tempot har det blivit att man alltid försökt hålla det tempo man vet att man brukar ha ovasett ifall man varit väldigt trött eller liknande. Och det är ju inte alltid det bästa. Nu ska jag alltså istället försöka utgå ifrån hur pulsen reagerar från gång till gång och på så vis inte pressa mig själv för hårt. Det ska förhoppningsvis göra att mina lätta pass blir lätta och mina tuffa tempo- eller intervallpass hårda oavsett om jag har en bra eller dålig dag.

Men som sagt, det är lite väl tidigt att utvärdera redan eftersom jag bara hållit på i några veckor. Däremot kan jag konstatera att sedan jag började utgå från pulsen så har jag orkat genomföra de pass jag kört på det sätt som jag velat. Och idag tog jag mig igenom en 11 km runda och det kändes bra :) Så jag tänker fortsätta så här ett tag till så får vi se vad som händer. Och fortsätter det på samma sätt som nu så känner jag mig inte särskilt orolig inför varvet i maj.

Mot nya mål

Visserligen tycker jag för det mesta att det är kul att träna men ska jag hitta den där riktiga motivationen så måste jag ha ett mål att träna för. Det spelar egentligen inte så stor roll vad det är bara det kan locka fram tävlingsmänniskan i mig :)

Och eftersom målgången på Tjejmilen var för 2 veckor sedan så behöver jag nu komma på något nytt mål. För jag vill ju inte sluta springa nu. Så de senaste veckorna har jag ägnat en del tid till att fundera och grubbla. Ska jag, ska jag inte? Kommer jag fixa det? Men till slut så vann den där lite knäppa sidan av mig, den som alltid säger åt mig att anta nya utmaningar. Så nu har jag gjort det, jag har anmält mig till Göteborgsvarvet nästa vår!

Helt sjukt. Jag ska alltså springa en halvmara, 21,1 km. Det är långt, det är drygt en mil längre än det längsta jag någonsin sprungit. Men... det ska bli kul! Och vad då, jag har ungefär 8 månader på mig att träna så det ska väl vara lugnt :) Det kommer visserligen att vara vinter (får man anta) under några av de månaderna och jag har aldrig sprungit på vintern tidigare. Det blir ytterligare en utmaning :)

Så det är väl bara till att börja fundera på hur jag ska lägga upp det hela så jag klarar den tid jag vill. Men vad mitt tidsmål är tänker jag hålla för mig själv än så länge :) So lets go!!