Göteborgsvarvet 2012

Jag har gjort det, jag har sprungit min första halvmara! :) Jag tog mig runt och jag tog mig i mål, dessutom utan några större fadäser. Och jodå, det var en rätt skön känsla. Speciellt som jag var ganska nära att klara min önskegräns på 2 timmar.

Kan väl erkänna att jag var lite nervös inför start men kändes ändå som planen för dagen var helt ok. Verkade först som att det skulle bli en väldigt grå och grinig dag men lagom till att vi kom till startområdet ungefär en och halv timma innan min start så började det klarna upp.

Väl på plats började vi med att leta reda på Linda för att ge henne en spark i baken och önska lycka till samt se henne starta. Därefter var det min tur att börja förbereda mig. Och gissa om jag blev förvånad när jag hittade en radda med bajjamajjor där man inte behövde köa :) Sen var det där spännande med att hitta igen rätt startgrupp. Inte jättesvårt egentligen men bland alla tiotusentals människor var det inte så lätt för ett blindstyre som mig att hitta, men hade ju min personliga serviceman med mig så var ju lugnt :)

Värmde upp lite för mig själv, ställde in Garmin och ja, sen var det dags. Startskottet gick och det började röra på sig. Verkade först som att det skulle flyta på rätt hyfsat redan vid starten men efter bara 100-200 meter tog det i princip tvärstopp så första kilometerna gick sakta. Sedan började det däremot flyta på rätt bra. Hittade ett bra tempo och njöt av allt folk runt banan, musiken och solen :) Det var skönt!

Eller ja, fram till ungefär 17 kilometer var det skönt. Sen var det allt annat än skönt. En blåsa som börjat göra sig till känna redan vid 5-6 kilometer började protestera allt mer och benen blev helt plötsligt blytunga. Kämpade såklart på så gott jag kunde, för 4 kilometer är ju nästan ingenting. Eller?? :) Men när det sedan kom ett par backar till tvingades jag gå lite mot min vilja och då insåg jag även att jag nog inte skulle klara min önsketid.

Tog mig i mål på 2.00.52! De där sista 52 sekunderna var ju helt klart retliga men jag är ändå grymt nöjd :) Var ju trots allt min första halvmara. Och när jag såg att jag kom på plats 5083 så kände jag mig ännu mer nöjd :) Passerade även 10 km på en tid som var några sekunder bättre än mitt PB.

Blev inte så många bilder tagna så ja, this is it...

Så ja, det kändes bra :) Och jag är även nöjd med att jag till slut bestämde mig för att ha min camalback, var  så himla skönt att inte behöva stanna och trängas vid vätskekontrollerna och även att kunna dricka precis när man kände för det. Själva tävlingsarrangemanget funkade också bra med tanke på hur många det var som sprang.

Däremot kan det ju finnas lite mer att önska av de som springer när det gäller hänsyn till varandra, och då menar jag både de snabba och de långsammare löparna. Springer man om någon så behöver man kanske inte svänga in ingen ungefär 1 millimeter framför fötterna på den man springer om. Och att gena i kurvorna utan att slänga en blick över axeln är inte heller så schysst. Lika väl som man som lite långsammare löpare måste lära sig att ibland ta ett steg åt sidan för att släppa fram de som kommer bakom. För det är varken kul att behöva tvärnita när någon viker in precis framför ens fötter eller att vara instängd och inte komma förbi för att personerna framför vägrar flytta på sig (upplevde själv båda sakerna vid flertalet tillfällen).

Fast det känns som att det finns en stor chans att jag kommer tillbaka! Måste ju klara de där två timmarna om inte annat :) Men nu måste jag först försöka hitta några andra roliga lopp som man kan springa i år. Förslag någon???