Jag har visserligen redan börjat inse att Göteborgsvarvet inte är såå långt borta längre. Men så här på årets extra dag slog insikten ner på riktigt, det är bara tio veckor kvar ungefär! Och dessutom ligger jag långt efter min ursprungliga planering.
Jag har tappat både blås och tempo under mitt ofrivilliga uppehåll och det måste jag se till att fixa NU. Så idag satte jag mig ner och planerade de kommande veckorna fram till varvet och det känns skönt att ha det gjort. Nu vet jag precis vad jag ska göra och när. För jag är sån att har jag planerat ett pass så blir det så gott som alltid av oavsett om det är intervall, långpass eller vad det nu kan vara. Har jag däremot inget planerat blir det mest att jag bara "lufsar" runt även om jag vet att borde köra exempelvis intervaller.
Men nu är det som sagt planerat och klart så nu ska minsann både flås och tempo på sig skjuts åt rätt håll. Kommer bli gott om både intervaller, snabbdistans och långrundor de kommande veckorna. Fast jag ser fram emot det. Eller ja, jag ser fram emot att få känna den sköna känslan efter ett jobbigt pass och att återfå formen :)
Fast sen är det ju det här med kompletterande träning. Jag vet att jag verkligen skulle behöva köra styrka också. Både för allmänt välbefinnande och för att förebygga skador och faktiskt bli en bättre löpare. Men jag har ju såå svårt att få till det! Det känns så sjukt jobbigt att ta sig upp ur soffan de löpfria dagarna för att gå ut i hallen och träna styrka. Och om jag väl gör det så går det segt och det är så mycket som distraherar mig eftersom det är så tråkigt att ligga där ute. Och så går det segt med alldeles för långa pauser mellan övningarna.
Så jag har börjat fundera. Kan det vara läge att skaffa ett gymkort? Vi har ett gym som ligger kanske 150 meter hemifrån och som verkar bra och som även har ett hyfsat utbud klasser. Men frågan är om jag kommer att använda det så mycket som jag försöker intala mig själv? Och är det verkligen värt 450 kr i månaden?? Är ju ändå ganska mycket pengar. Men å andra sidan, använder jag det så skulle jag säkert må jäkligt bra och då är det ju värt det.
Jag känner att den obeslutsamma vågen inom mig har vaknat till liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar