Vi har, varje sommar under några års tid, tagit en dag för att resa tillbaka i tiden. Tillbaka till tiden då Kalmar slott var i sitt esse. I år kan slottet inte bjuda på sina vanliga, helt fantastiska, aktiviteter utan har fått hitta på nya coronavänliga sådana. Men vi ville såklart åka dit ändå. Luna älskar slottet och alla dess historier, såväl de sanna som dem hon hittar på själv.
Så imorse kände vi att det var dags. Vi slängde ner lite lunch i väskan och satte oss på bussen mot Kalmar. Bussen tar knappt 1,5 timme och jag tycker det är en rätt skön stund. Jag undviker alltid paddor och telefoner när det är såpass korta resor. Det får istället bli småprat, sten-sax-påse, fria fantasier och vad som nu dyker upp. Det gör liksom inget om barnet får ha tråkigt en liten stund.
Väl framme tog vi oss över spelande övergångsställen och genom parken fram till slottet där det var kö. Ja, dem har såklart begränsningar på hur många som får komma in nu. Så vi fick snällt stå där och vänta på att rätt antal personer skulle gå ut innan vi fick gå in. Det tog kanske en dryg halvtimme ungefär och under tiden kunde personen med de kortare benen springa runt och klättra när det blev för tråkigt att stå still.
På vägen in försågs Luna med karta och stämpelkort. På kartan hade man märkt ut stationer med olika uppdrag som man kunde göra för att samla stämplar och i slutänden få någon form av belöning.
Det var uppdrag som satte såväl pricksäkerhet, koordination, uppmärksamhet, balans och koncentration på spel. Man skulle kasta, räkna, komma ihåg, analysera, balansera och åka Vasalopp, bland annat.
För någon i Lunas ålder var det vissa uppdrag som krävde lite hjälp av en vuxen och jag kan helt ärligt säga att det hade underlättat med en vuxen som ser. Men med lite envishet lyckades vi lösa alla nio uppdragen till slut och Luna kunde få sin belöning. En rikets nyckel. Det ni!
Och eftersom man ska hålla en lans avstånd till varandra inne på slottet delades belöningen såklart också ut med just en lans.
Med tanke på att det var kö in till slottet hade jag lite dåligt samvete över att vi var där inne så länge som vi var men samtidigt kände jag att vi måste få hinna se och göra det vi ville. Det fick alltså ta den tid det tog och förutom uppdragen tog vi såklart en runda inne i slottet. Finns alltid något nytt att upptäcka även där och Luna börjar ha lite mer tålamod om det är någon skylt man vill läsa. Ibland ser hon även saker som hon vill veta mer om så på det viset blir det nästan roligare för varje år. I år hade dem inga barnguidningar men vi har varit på en och annan prinsessevandring tidigare år så en del har faktiskt fastnat. Det som var mest spännande i år verkade dock vara fängelsehålorna. Både spännande och lite otäckt när det började komma ljud därifrån.
Tillslut kände vi oss i alla fall nöjda med slottsupplevelser och gick tillbaka in till stan, över ytterligare ett spelande övergångsställe för att tillslut hamna på en italiensk restaurant för middag innan vi, trötta och nöjda vände hemåt igen.
Kalmar slott hade hittat en bra lösning för att kunna hålla öppet och fortfarande locka barn men det går inte att komma ifrån att deras ordinarie aktiviteter är roligare och att slottet är mer levande vanliga somrar. Fast dem kan ju inte rå för att det är som det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar