Motlut

Inatt önskade jag att jag tagit min varma, mysiga dunsovsäck. Visst det var inte superkallt men jag var glad att jag hade underställes nära till hands. Ikväll blir det underställ på från start, bara för säkerhets skull. Frysa är inget som jag gillar. 

Det där regnet fortsatte hela natten så när det var dags att packa ihop imorse var det ett blött och skitigt tält som åkte ner i påsen. Just så lagom mysigt men så blir det ibland. 

Jag gav mig iväg genom ett rätt lugnt, morgontrött Kivik och i början kändes det ganska lätt. Passerade några äppelodlingar och en och annan åker. Platt åkerlandskap är ju lite Skåne i ett nötskal. Fast jag cyklade mot Brösarp och just där är inte Skåne platt utan väldigt backigt vilket också kändes kan jag lova. 

Ganska snart började det gå uppför och uppför och uppför. Tror jag cyklade nästan konstant uppför i närmare en mil. Och nånstans där passerade jag en man som började prata. Blev stående där i en dryg halvtimme. Inte för att samtalet gav mig särskilt mycket utan för att han behövde det och jag hade ingen panik. Han led av mental ohälsa och kände stark oro och ensamhet och kunde inte få komma till sitt stödboende fören om ett par dagar. Så om han blev hjälpt av att jag stod där och lyssnade, småpratade lite och gav honom ett par klappar på axeln, jamen då var det väl värt den tiden. 

Sen trampade jag vidare. Uppför. Kände mig helt slut när jag kom fram till mitt tilltänkta lunchställe vid Alunbruket. Ett jättemysigt litet ställe. Uppenbart även väldigt populärt och det hade nog inte gjort något om dem varit nån man till i personalen. Det tog ett bra tag innan man fick beställa men jag slapp i alla fall köa för att få bord som en del som kom lite senare fick göra. Och efter att ha fyllt på med såväl mat som rejält med vätska klarnade huvudet så jag kunde ge mig av vidare. 

Det var förvisso en del uppförsbackar kvar men inte som innan. Jag fick även en hel del goa nedförsbackar så dagens andra halva kändes klart bättre att cykla. Det rullade på så att säga. Fina småvägar och gamla banvallar var lite som passerades och det var riktigt trevlig cykling. 

Då jag ville få upp tältet i tid idag för torkning och då jag inte orkade leta vatten och sen lämplig tältplats så blir det camping inatt. Så nu har jag både fått ligga på stranden en stund och borra ner fötterna i sanden och duschat. Det känns lyxigt. 

Nu roar jag mig åt att tjuvlyssna på dem i tältet intill. Dem verkar inte vara överens om hur något ska göras och har resväska med sig på tältsemester. Ja, det är faktiskt ganska underhållande. 

Dagens etapp blev 47,8 kilometer.