Mamma på vift

När det kommer till semestern brukar jag försöka ha så mycket som möjligt av min semester ihop med Luma. Såklart. Men för att få mer än en veckas sammanhängande ledigt på sommaren brukar jag ta en vecka för mig själv. Det kändes jättekonstigt från början men jag bestämde mig för att det skulle bli en vecka när jag gör något bara för mig själv. För min egen skull. 

För två år sedan vandrade jag på Bornholm och förra året åkte jag till Paris. I år är det cykling som är tanken. Jag ska cykla sydostleden från Simrishamn till Karlshamn och sedan svänga av hemåt. Om jag cyklar hela vägen hem eller tar tåget nån bit på slutet vet jag inte än, det återstår att se. 

Idag var det i alla fall dags att ge sig iväg. En av de saker jag varit nästan mest nervös för var att ta cykeln på tåget. Antalet platser för cyklar är ju begränsat. Fast det gick bra och när jag bytte tåg i Lund hade jag turen att inte behöva byta perrong. 

Väl i Simrishamn hade jag tänkt ta det lugnt genom stan så man hann se lite men jag ändrade mig ganska snabbt. Det var så sjukt mycket folk och cyklar överallt att det knappt gick att ta sig fram så jag ville mest komma därifrån. 

Eftersom jag kom fram till Simrishamn först vid 14.30 hade jag bestämt att börja lugnt. Målet för dagen var således Stenshuvud naturreservat där jag läst att det fanns en tältplats. 

Cyklingen dit gick mest på cykelväg och småvägar, det var bara en passage över en stor väg som kändes sådär. Jag såg till att haka på andra cyklister just där. För att bedöma avstånd och hastighet är ju inte riktigt min grej. 

När jag närmade mig Kivik skulle jag svänga av mot naturreservatet men det var världens nedförsbacke just då så jag missade det av bara farten och fick ta en liten omväg men det gjorde inte så mycket. 

Tältet kom upp och man kan väl säga att det var fler än jag som tänkt övernatta där. Och jag som trodde det skulle kännas ödsligt. Ha. Pandemin verkar locka folk till friluftsliv, många som nog aldrig campat tidigare och som gick varv på varv till bilen för att hämta grejen. 

Hur som. Är man nu vid Stenshuvud måste man ju nästan gå upp dit med. And so I did. Det var rakt upp fast väl uppe var det fin utsikt så det var värt det. 

Men nu smattrar regnet mot tältduken och jag ska ta en tidig kväll. 

Dagens cykeletapp blev 22 kilometer. Imorgon blir det längre.