Grått, blåsigt och allmänt grinigt. Ja det var inte direkt lockande att krypa ut ur tältet imorse. Det kändes så pass grinigt ute att jag faktiskt åt min frukost inne i tältet för en gångs skull. Annars tycker jag att det är ganska skön känsla att sitta ute och äta. Innan jag, lite motvilligt, packade ihop mig för dagens cykling sprang jag faktiskt ner till sjön för att kolla näckrosorna fast dem var lika slutna som igår kväll.
Dagens etapp skulle ta mig till Karlshamn via Sölvesborg och Mörrum. Jag tog mig alltså ut ur Bromölla och hittade skyltningen för cykelleden och kände mig ganska nöjd över att det gått så bra att komma rätt på leden igen efter min lilla avstickare. Det skulle jag uppenbarligen inte gjort. Efter ett par kilometer lite drygt var jag osäker på en korsning och kollade kartan bara för att inse att jag visserligen var på rätt led men att jag cyklade den åt fel håll, tillbaka mot Kristianstad. Det vara bara att vända och efter ett tag hittade jag en tidigare missad skylt och kunde nu börja röra mig åt rätt håll. Ja, ja... jag fick i alla fall en pratstund med några söta kossor.
Vägen till Sölvesborg var fin och ganska lättrampad. Det blev visserligen nån liten felkörning till men ingen som orsakade någon direkt omväg. Väl framme tog jag ett kortare stopp för att fylla på med lite energi. Jag var, vädret till trots glassugen och vad ska man säga? Det tog ett tag innan jag trampat upp värmen igen.
Sölvesborg har en lång och fin gång/cykelbro som jag hade sett fram emot att få cykla över men i blåsten och småregnet tappade den en del av sin charm. Det var inte sådär att jag var jättesugen att stanna och titta som jag nog hade gjort annars.
Även andra sträckan, den till Mörrum var lätt men inte riktigt lika trevlig. Det var visserligen cykelbana till största delen som följde den gamla vägen men det gjorde också att man hela tiden hade väg precis bredvid sig åt en hållet samtidigt som E22:an bitvis inte var särskilt långt borta åt andra hållet. Sen var jag som sagt rätt kall just då (det var nära att jackan åkte på) och trampade mest på för att komma fram.
I Mörrum stannade jag till vid ån en stund. Den är rätt mäktigt där den forsar fram. Även om den var häftig nu så var det ingenting mot i våras då det var rejäla översvämningar och vattenstånden måste ha varit minst en meter högre.
Slutmålet för dagen var som sagt Karlshamn och den sista lilla biten dit gick lätt och kändes av någon anledning rolig att cykla. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde den rolig men det var den. När jag kom fram gjorde jag ett kortare stopp och sa hej till Karl-Oskar och Kristina som står där och spejar ut över havet och reflekterar över Amerikaresan.
Sedan var det bara några få meter kvar hem till en kompis där jag nu slagit läger för i natt.
De senaste dagarna har på sett och vis varit nån slags tyst retreat för mig själv vilket har varit skönt på sitt sätt men ikväll var det trevligt med lite sällskap. En promenad, thaimat och småprat. Och nu har jag slagit upp tältet och krupit ner i sovsäcken för vad som bör vara sista natten för det här lilla äventyret.
Dagens etapp blev den längsta hittills, 54,7 kilometer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar