För några veckor sedan hade jag en sån där vecka då allt bara kändes jobbigt, det var inget som var roligt och jag hade nog helst bara gått och gömt mig. Borttappad kamera, magsjuka, inställt barnkalas och så poff, pappaweekend igen. Alla har vi nog såna dippar ibland. Men så länge det bara är kortvarigt så kan man ju leva med det.
För det var bara en vecka, sen vände det igen. Och det är så skönt att det finns personen i ens omgivning som gör det lättare att komma på rätt bana igen. om så omedvetet. Först var det en kompis med barn som kikade förbi för en stunds prat för oss och bus för barnen. Och dagen efter träffades vi igen på lekland för att barnen skulle få springa av sig rejält. Tja, kanske inte bara barnen utan även en viss Mamma med. Lekland är minsann rätt kul även för vuxna trots att man kan känna sig lite väl stor när man ska upp i diverse klätterställningar med mera.
Sen hade vi tjejdag med Mormor med massor av mys och middag på, av Luna önskad restaurang.
Vi har även roat oss i pulkabacken. Fast jag tror nästan att det var jag som åkte mest pulka. Luna har nämligen en viss förkärlek till pinnar och hon gjorde ett tappert försöka att samla ihop parkens alla kvistar.
Därutöver hann vi med både ett barnkalas, jympa och massor med diverse pyssel och eget mys innan det åter var dags för de där pappadagarna. Dagar som faktiskt gått rätt fort och som varit trevliga. Jag har gett massage, blivit bjuden på semelfika och bkommor. Haft middagsdejt med min fina Pappa som fyllde år. Tränat lite och idag var det äntligen, sent om sider, dags för Lunas egna efterlängtade barnkalas
Dessutom har jag en vecka framför mig som jag verkligen längtar efter.
Så trots en hel vecka av snöande så känns allt mycket bättre nu. Nu är saker åter roliga och energin att vilja göra något finns åter där. Hejja!
❤️
SvaraRadera