En efterlängtad måndagkväll

Ja, ja, ja... Nu är vi äntligen på väg! 

Det är kväll, rätt sent för en kvällstrött fyraåring, och vi är ute och åker tåg. På väg till flygplatsen för en väldigt efterlängtad semester. Nu väntar en hel vecka med sol, bad, mys, bus och betydligt fler plusgrader än hemma. Luna har bara vetat om det tre veckor ungefär men det är länge nog att längta för henne. Själv har jag väntat och väntat sen innan jul. 

Men nu är det alltså dags. En natt på Kastrup "bara" och vi är på väg. På väg till detta:

Det är fortfarande lite nervöst att åka helt själv. Fast inte alls lika nervöst som förra året när vi åkte iväg. Nu vet jag mer hur Luna reagerar på saker när vi är iväg och vad hon behöver av mig. Det blir ju alltid lite annorlunda mot när man är hemma. Sen är hon ju ett år större nu med och har lättare att berätta vad hon känner och hur hon vill ha det. Hon vet även lite vad det innebär att åka på semester. Nä, det som är största utmaningen är egentligen som alltid att se och hitta. Men jag vet att det alltid löser sig på ett eller annat sätt. Med kikare och käpp kommer jag långt och för det mesta är folk hjälpsamma om man frågar.
Och så har jag ju min egen lilla "hök" med mig. 

Så Egypten, nu kommer vi!