Kräftor och goa vänner

I lördags var det dags. Dags för årets upplaga av vår traditionsenliga tjejkräftskiva. 

Om man nu kan kalla den traditionsenlig vill säga då det bara är andra året vi har den. Men fler år kommer det garanterat att bli. Vi har ju sååå trevligt. 

Tre 40:åriga brudar och så jag. Minstingen. Förutom ett eller annat litet barn då såklart. Fast de sov redan när vi började så de räknas inte :) 

Känns nämligen väldigt skönt att få kalla sig för minstingen då jag inte riktigt gillar att jag visst snart blir 30. 

But back to the topic! 

Lördag alltså och jag och Liten tog tåget till Karlshamn. Vi skulle hem till Vivi lite tidigare än de andra brudarna så Liten skulle känna sig någorlunda hemma när det var dags att säga natti natti. 

Ni kan ju själva föreställa er, en 1,5 åring som är full i bus och som älskar att slänga saker omkring sig och så en 8 månaders som hamnar mitt i ett hav av nya spännande leksaker. Och som ska äta i omgångar. 

Men vi fick dem i säng, typ i tid. 

Tre paket kräftor, massa räkor, en paj, bröd, ost, sallad och lite gott att dricka... Vad kan man möjligen behöva mer? Inget, för vår del i alla fall. 

Linda går mest loss på räkor och tillbehör. Sara är något mer förtjust i kräftor men i jämförelse med mig och Vivi äter hon inte så många. Det brukar liksom alltid sluta med att det bara är vi två kvar tillslut, pillandes kräft- och räkskal. Inte ett endaste djur brukar undgå oss och så var det även i år. 

Vi sitter i timmar och skalar, äter och pratar. 

Samtalen går högt och lågt och bjuder på massor av skratt och ibland lite allvar. 

Men det som sägs där det stannar där och det är så fint. En hel kväll med "girltalk" och man vet att man kan snacka om allt utan att behöva fundera på om någon annan får veta. 

Det är det som är vänskap! 

Så på det viset förflöt tiden. Kvällen övergick till natt. För somliga blev det dags att bryta upp och för oss andra var det bara att falla i säng. Mätta, glada och trötta... 

Längtande till nästa år då vi gör om det igen. 

(Och som vanligt när det är sånt här glömde jag bort kameran.)