(Varning för långt och bildlöst inlägg)
Så här är det, jag älskar att träna. Hårt, tufft och gärna med lite (eller mycket) fart. Sådär så man känner antydan till blodsmak efteråt. Såvida det inte är något dansliknande, då räcker det med att det är fartigt.
Ja och kul såklart! All träning ska vara kul på ett eller annat sätt.
Just nu saknas dock flera av de där bitarna. Egentligen typ alla eftersom jag i princip inte tränat alls på sådär tre månader eller nått. Sen Liten blev opererad.
Det är inte det att jag inte vill för det gör jag. Verkligen! Jag blir nästan tokig av bristen på träning men ändå får jag inte till det.
En del av problemet är att jag inte känner mig riktigt hemma på gymet jag går på nu. Det är liksom inte anpassat för den gymträning jag gillar känns det som. Så jo, jag funderar på att byta.
Sen är nog också en stor del i det hela att jag inte har någon att träna med längre. Eller jag har en kompis att träna med men vi tränar på lite olika sätt.
Jag tycker om att träna med henne, missförstå mig inte nu. Men jag får inte den där riktiga utmaningen. Jag saknar den där pushen vi gav varandra i mitt gamla träningsgäng. Kommentarerna och peppen som flög både högt och lågt under passen. Det där som gjorde att vi alla alltid gav precis allt. Tempot vi hade, att vi körde i 190 hela vägen från start till mål.
Det är verkligen den största förlust som flytten innebar. Att jag inte har dem längre. Vad jag saknar det! Dem rättare sagt. Vad jag saknar dem!
Hur tusan ska jag få till det på egen hand liksom??? Tips tack.
För jag måste komma igång igen. Verkligen måste! Av både fysiska och psykiska skäl. Just nu känner jag mig mest bara som en tjock, fladdrig degklump. Inte för att jag gått och blivit tjock eller så, jag har "bara" blivit otränad och därmed mindre stark och fast i kroppen.
Jag vet inte hur många gånger min Mamma frågat hur mycket jag gått ner i vikt och om jag inte väger mindre nu än innan jag blev gravid.
Jag har gått ner till min gamla storlek men jag är inte nere på min ursprungsvikt än. Och visst skulle jag vilja komma ner de sista kilona men det är egentligen inte det viktiga. Det känns betydligt viktigare att återfå känslan av att ha en stark, fast och välfungerande kropp.
Rent storleksmässigt är jag nöjd där jag är.
Jag vet ju att jag mår sååå mycket bättre när jag tränar så egentligen borde det väl inte vara så svårt...
Motivationen var tusan är du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar