En tyst överenskommelse med mig själv

Ni vet det här med tiden. Det är inte alltid så lätt att få ihop den till allt man behöver och vill. 

Som bus, mys, matlagning, städning, tvättning, disk, alla andra "måsten", mer bus och lek. Och så då det där som så fint kallas för egentid. 

Vad nu det är för ord egentligen? Egentid. Men eftersom det nu är påhittat och vedertaget så kan jag ju lika gärna använda det. 

Helt enkelt en stund där jag kan pausa från allt annat och göra precis vad jag känner för. Vad spelar mindre roll. 

Gå på toa, läsa, se en film, lyssna på musik, dansa, dagdrömma, duscha, sova... 

En kvart eller sju kvart det kan kvitta. 

Frågan är väl bara hur man får till den där tiden? 

Här är det inte lätt dagtid eftersom Liten inte är något fan av långa tupplurer. För det mesta alltså. 

Och på kvällen blir det lätt att jag pysslar på med sånt jag inte hunnit med. 

Eller så har det i alla fall varit. Fram tills för ett litet tag sedan. Nu har jag ett par timmar varje kväll. För det mesta, om inte Liten vaknar vill säga. 

Jag har nämligen gjort en överenskommelse med mig själv. Bestämt att klockan 21.00 då ska allt vara klart för dagen. Då ska jag kunna ägna mig åt vad jag nu känner för.

Det som inte är klart får helt enkelt vänta till imorgon. Så det gäller att nyttja den där timmen från nattning till 21.00 väl för något oavklarat arbetsberg vill jag inte skapa. 

Alltså, en timma effektivt fixande istället för en hel kvälls småplockande. 

För hur skönt är det inte att kunna sätta sig i soffan och veta att allt är klart, redo för morgondagen. Att man bara kan vara. Slappa. Njuta av vad nu kvällen har att erbjuda. 

Jag vet inte hur ni andra gör för att skapa er egen tid? Jag kommer i alla fall hålla kvar vid min tysta överenskommelse med mig själv. 

Den skapar harmoni i min älskade röra som kallas vardag.