Älskade lilla barn!
Idag för sex månader sedan fick du bråttom till världen. En värld som du vände helt upp och ner för din Mamma. Och så glad jag är över det!
Vem skulle jag vara utan dig? Vad skulle livet vara då?
Du är det bästa som hänt mig och jag älskar dig så det gör ont!
Det har varit omtumlande, underbara, skitjobbiga och roliga månader. Månader där du periodvis drivit mig till vansinne men också fått mig skratta högt och hjärtligt.
En del av de jobbiga perioderna förstår jag nu i efterhand vad de berott på och jag önskar så att jag kunde ta över det onda som varit och fortfarande är.
Men du är en kämpe mitt hjärta. En kämpe som nästan alltid är glad och som gör ditt bästa för att charma alla som kommer i din väg. Oavsett vad. Och lyckas med, ja det gör du minsann. Otaliga är de som passerat och utbrustit "men å så söt".
Och vårdpersonalen i Lund förundrades så över dig och hade gärna behållt dig om de fått.
En riktig buse som kommit på att man inte behöver ligga still utan nu ålar omkring. Som aldrig verkar tröttna på att försöka få fatt i Losiskatten.
Som inte ens är stilla när du sover längre. Nä nu hittar jag dig med fötterna på kudden om mornarna. Jag tror det börjar vara dags för Mamma att sänka sängen din för snart drar du dig säkert upp i sittande ställning.
Du börjar bli stor mitt älskade barn!
Jag kan inte fatta att du redan är sex månader gammal. Hur gick det till?
Jag är bara så tacksam att vi har massor av dagar, månader och år kvar tillsammans. För med dig är varje dag speciell och underbar hur jobbig den än kan vara ibland.
Jag älskade dig redan innan du var född och jag kommer alltid att göra det. Alltid!
>3
SvaraRadera