Igår var det så dags för årets upplaga av Blodomloppet. Kanske inte kändes som en helt optimal dag med tanke på vad jag pysslade med i helgen. Men vad tusan. Det är ju en kul grej så klart man måste vara med. Dessutom hade vi fått ihop ett lag även i år. Laget med det fantastiska namnet D4F baserat på våra efternamn.
Jag, Pappa och Mamma sprang 5 kilometer och Axa samt en knutte som kompletterade vårat lag promenerade.
De hade gjort om lite i starten så inte alla startade samtidigt vilket gjorde att det inte blev fullt lika trångt som i fjol första biten. Inte för att det flöt obehindrat men det tog i alla fall inte tvärstopp.
Pappa hade glömt både ledsagartröjan och bandet vi hade på halvmaran så vi fick köra med spännband mellan oss. Det funkade men var inte lika behagligt som det vi hade sist. Vi tog oss i alla fall runt och det med en rätt hyfsad tid. Klockan stannade på 28.23 vilket jag är nöjd med med tanke på att det inte var så länge sedan Liten kom till världen och att jag inte sprungit jättemycket sen dess. Det som känns lite jobbigt är att vi måste hålla samma tempo fast betydligt längre om vi ska klara en halvmara på precis under två timmar. Hjälp!
Mamma gjorde också en bra tid på 36.33. Hon har det rätt slitigt när hon springer så jag tycker det var riktigt bra jobbat.
Promenerarna har jag ingen tid på men en skön promenad fick de. Det blev även en extra promenix efter målgången då vi tog med oss våran fikakasse hem till mig. Är ju det som är fördelen med att vara ett lag. Att man får en rejäl fikakasse att mumsa på efteråt. För fika är alltid trevligt.
Så summa summarum. En trevlig kväll. Och Axa funderar redan på om inte hon också ska springa nästa år. Det gillar jag, det är rätt tänk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar