Ja det är sant, jag saknar det, jag vill springa. Och näe det är inte så att jag lagt av men har inte sprungit på sisådär 3,5 veckor. Och tjejmilen är om 4 veckor!
Först var det veckan innan Italien, då fanns det verkligen inte en sekund över för att springa. Sen var det ju italienveckan och då var det vandring på schemat :) När jag sen kom hem därifrån så blev det helt enkelt inte av på några dagar och nu är jag förkyld.
Vem fasen var det som bjöd in den där kylningen förresten?? Inte var det då jag! Känner inte alls för att vara snörvlig och igentäpt i huvudet. Fast ska man vara positiv så är det ju bättre att jag är förkyld nu än att jag hade åkt på det nästa vecka eftersom det är dags för Lund då. Är jag förkyld då så blir jag väl inte insläppt.
Men ändå, jag vill ut och springa! Även om det känns lite gruvsamt efter flera veckor så längtar jag faktiskt efter det. Och sen står ju som sagt tjejmilen och knackar på dörren. Visst har sprungit milen flera gånger så vet att jag klarar det men vill ju ha en hyfsad tid också :)
Så snälla förkylningen, stick och brinn!! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar