Imorgon är det dags, då åker vi ner till Lund. Då är det inläggning för Mats och projekt stambyte 2 inleds. Och det känns, jag lovar. Känns gruvsamt, konstigt och lite overkligt, allt på samma gång.
Jag vet inte riktigt vad jag ska vänta mig förutom att det kommer bli jävligt. Vet ingenting än om hur jag kommer bo, var jag kan äta eller något sådant. Jag vet ingenting!
Bara att vara i den miljön så länge som det kommer att bli känns skrämmande och att dessutom se någon som man älskar vara i så dåligt skick, det gör ju inte saken bättre. Men ska verkligen försöka vara ute och röra på mig en hel del. Promenera och springa, allt för att jag ska kunna må okej, orka hela vägen och få rensa skallen emellanåt.
Just nu kan jag alltså bara hoppas att allt går bra, så bra som det nu kan gå vill säga! Och jag är väldigt tacksam för att jag har en underbar familj och flera fina vänner som står bakom och stöttar mig och som jag kan höra av mig till när som. Även Mats har en stor hejarklack Ni är ovärderliga!
Och för er som är intresserade så har jag även skaffat Twitter som ett komplement om jag inte orkar blogga. Även Mats har en men det kan ni nog hitta genom min. Så om ni nu bara hejar på oss så ska vi göra så gott vi kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar