En liten tur till en liten ö

I lördags var det tredje dagen av våran lilla semester och vi laddade för en dag med nya äventyr. Jag hade spanat in väderrapporterna och det såg ut att bli finaste dagen av dem alla så jag tänkte skärgård. Jag har som aldrig varit ute i Stockholms skärgård men det verkar finnas så många fina små öar. Eftersom jag nu aldrig besökt någon av dem tidigare utgick jag helt enkelt efter hur fort och lätt det gick att ta sig fram och tillbaka. För även om Luna gärna åker båt så kan hon ju tröttna ganska fort med. 

Valet föll på Fjäderholmarna. 

Precis när vi klev av tunnelbanan vid Slussen för att gå till färjan så brakade åskan loss och himlen öppnade sig. Va? Det skulle ju bli sol! Tur regnjackorna hade fått följa med, den utlovade solen till trots. Men eftersom vi bor vid havet även normalt så vet jag ju att det kan blåsa bra vid vattnet och även då kan en jacka vara skön att ha. 

Åskan drog i alla fall vidare efter en stund men det regnade fortfarande och var ganska grinigt när vi kom fram till Fjäderholmarna. Då var det tacksamt med de små hantverksbodarna där man kunde gå in och titta och även värma sig lite. 

Det hantverk som Luna fann mest spännande (och jag kan hålla med henne) var även det ställe där det var skönast att stå, nämligen glashyttan. Där blev vi stående ganska länge. 

Efter en stund slutade det regna och solen började spricka fram igen. Yes! Vi kunde nu både busa och ha picknick precis som tanken varit från början. 

Fast mitt i våran picknick blev det lite action på ön. Det kom en ambulanshelikopter som först hovrade ganska länge bara en bit ifrån oss och som sedan landade på en brygga en bit bort. Troligtvis var det någon som ramlat på klipporna. Enligt en tant i en av hantverksbodarna brukar det hända flera gånger per år att helikoptern får komma och hämta folk som ramlat på klipporna även om detta faktiskt var första gången för i år. 

Även min lilla klätterapa klängde lite på klippblock medan vi strosade längs havet. Dock utan att ramla men däremot mäkta stolt när hon tog sig upp. 

Strax innan hemfärd från denna lilla men mycket mysiga ö, som om jag fattat det korrekt (rätta mig gärna om jag har fel) inte har några direkta boende utan bara är till för turister, laddade vi batterierna lite med en glass. Inte för att Lunas batterier räckte längre än till färjan där hon slocknade i mitt knä. Varmt, mysigt och så lite gungande båtrörelser, det kan väl söva dem flesta egentligen. 

Så medan den lilla damen fick sova en stund gick jag runt i gamla stan. Det är alltid lika fint att gå där med alla små gator och gränder och fina hus tycker jag. Däremot är det inte helt lätt att gå där med vagn då det bara är kullersten överallt. Fast det är kul att få en liten, liten känsla för hur det kan ha varit i Stockholm för många, många år sedan. Jag har alltid gillat den delen av stan. 

När Luna vaknade så råkade vi vara i närheten av slottet så vi gick dit en runda och det gillade hon. Hon är ju rätt förtjust i allt, som framför allt, har med prinsessor att göra.  Däremot kunde vi inte inte gå då det började vara dags för stängning så jag lovade att vi kunde komma tillbaka en annan dag om hon ville. 

Här ser ni för övrigt Drottning Desirée och Prinsessan Luna i egen hög person. Eller vänta nu.... Just det, det var ju bara som vi lekte. Attans också!

Min busunge som för övrigt, för stunden var en aning patriotisk där hon skuttade omkring på den inre borggården och viftade med sin flagga och charmade de flesta runt omkring oss. 

Efter det där slottsbesöket avslutade vi sedan dagen med att besöka en av gamla stans många restauranger. God mat och var sin lokalproducerad öl, sämre kan man ha det.