För två veckor sedan slutade Luna med nappen. Jag har tänkt på det ett tag, att det börjat vara dags att sluta. Fast hon har varit sååå kär i sin napp och har absolut inte kunnat sova utan den så jag har inte riktigt tagit tag i det även om jag pratat lite med henne om det. Men så fick jag en liten öppning då en av hennes kompisar slutade med napp. Så då gällde det att ta chansen. Vi bestämde en dag tillsammans och jag lovade att betala det som saknades till hennes blåa prinsessklänning och så körde vi. Bara sådär liksom.
Första kvällen var hon jätteledsen men sen var det inget mer med det. Gissa om jag blev förvånad!
När man nu slutat med napp så måste man ju göra sig av med dem på något sätt. Jag gav henne några olika förslag och hon fastnade för att hänga upp dem i nappträdet ute på Dragsö. Så då fick det bli så och igår hade vi möjlighet att åka dit. Och för att göra lite extra av det så tog vi med oss picknick också. En liten tur med gula racern bara. Fast väl på plats tog det en stund att ta sig till själva trädet. Det fanns ju en lekpark.
Till slut lyckades hon dock slita sig och vi äntrade den fina skogen som huserar både nappträd och massor av troll. En lite smått magisk plats med andra ord.
Först strosade hon runt och kikade på alla andra nappar som hängde där. Hon pekade ut de som var likadana som hennes eller som kompisarnas på förskolan. Och så tyckte hon dem såg goda ut allihopa.
Sen valde hon på vilken gren vi skulle hänga upp hennes nappar på. Vi trädde upp dem på snöre. Hon tog ett sista smak på dem och så hängde vi upp dem i trädet. Hon var rätt nöjd och pratade en hel del med trädet om att det fick hennes goda nappar nu.
Därefter gick vi och sa hej till alla trollen.
När vi sen skulle leta upp en trevlig picknickplats vad hittade hon då damen. Jo en lekpark till. Så då var det bara att kliva ombord på sjörövarskeppet och hissa seglet. Det var ju hennes eftermiddag.
Själv fick jag stå på däck och styra medan hon klättrade upp i mastkorgen och höll utkik. Ja förutom då jag fick klättra upp och försöka fånga henne.
Sen fick jag till slut med henne till en klippa där vi satt och hade det rätt bra en stund. Fantastisk utsikt, sol och god pasta. Det är utan tvekan såna här dagar som gör mig glad och ger mig energi. Och Luna gillar också när vi åker ut såhär. Hon undrade varför vi inte kunde tälta där, precis då.
Fast det började bli kväll och vi behövde börja ta oss hemåt. Men först, först var vi ju tvungna att känna lite på vattnet. Plaska lite med händerna.
Jag tror Luna kände sig nöjd med sitt nappavslut och dessutom fick vi bästa möjliga start på denna veckan.
Och sen kan man bara konstatera, den här tiden på året är den här stan väldigt fin! Heja sommartid och mysiga stunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar