Idag för exakt sex månader sedan tvingades jag ta det där stora, tuffa beslutet som alla djurägare ställs inför någon gång. Beslutet om att låta en kär familjemedlem somna in.
Jag var tvungen. Hon var så sjuk och jag såg i hennes ögon att det var det enda rätta att göra. Men det gör det inte mycket lättare.
13 år fick vi tillsammans den där fina lurvetussen och jag så självklart saknar jag henne. Det är inte lika hjärtskärande jobbigt nu som det var då men det känns. Och ibland tycker jag mig fortfarande kunna höra henne komma tassandes. Eller inbillar mig att jag ser henne ligga på sängen, som hon alltid gjorde.
Även Luna pratar om henne både nu och då och trots att den fyrbenta damen inte var så förtjust när Luna kom in i familjen så hann hon lära henne en del om att visa respekt för djur.
Fina gamla kissen, du kommer alltid att ha en plats i våra hjärtan!
Vi saknar dig!
Gose-kissen. ❤.
SvaraRadera