Det är dags att se framåt

På något sätt försvann bara 2016 på något vis. Poff! Jag vet inte riktigt hur och det har varit ett både väldigt kort och jättelångt år. Kort på så sätt att det inte kännts som att jag hunnit göra så mycket. Långt då det varit mycket jobbiga saker. Jag och M har legat i vårdnadstvist och det har tagit väldigt mycket energi. Problemen är inte lösta, det kan jag inte påstå men vi har gjort en överenskommelse så att vi alla fall slipper rättssalar och möten i massor. Däremot har han fått mer eller mindre precis som han vill och jag har fortfarande ont i magen nästan varje gång jag ska prata med honom. 

Men nu är det som det är och hur illa jag än tycker om det kan jag inte göra något såvida han inte missköter sig rejält. Så jag måste försöka göra det bästa av situationen. Självklart försöker jag alltid peppa och prata positivt med Luna om när hon ska till Pappa även om hon börjat säga att hon inte vill. Frågan är vad jag ska göra av mig själv när hon är iväg. I nuläget tycker jag det är fruktansvärt jobbigt och jag kan inte riktigt slappna av då jag i tankarna alltid är henne. Fast jag jobbar på det. Har väl aldrig haft så välstädat hemma som nu då min frustration har vädrats så. 

Sen har 2016 varit en väldigt negativt år träningsmässigt. Eller hälsomässigt över lag. Dels har det som sagt gått väldigt mycket energi åt ovannämnda men sen har det inte blivit direkt lättare av att gym efter gym lagt ner sin barnpassning. Så otränad som jag är nu minns jag faktiskt inte när jag var sist och jag har ätit alldeles för mycket godis och skit. Ni vet hur det är, när man är trött och slut, då är det sååå lätt att stoppa i sig något sött för att få lite tillfällig energi. Så det är också något jag vill göra något åt. Jag trivs verkligen inte med min kropp i nuläget.

Sen får jag erkänna att jag skäms lite när jag inser att jag bara gjort drygt 20 inlägg här på bloggen under hela 2016. 20!! Så kan vi ju inte ha det. Jag som i grund och botten tycker om att skriva har nästan tappat det helt. Får helt klart försöka få till en ändring där med. Både för att det såklart är skittråkigt att följa en blogg där det aldrig kommer några inlägg och dels för att jag vill väcka till liv sådant som jag tycker om att göra.

Det finns alltså en hel del som jag vill ta tag i och ändra på och jag har en del tankar kring vissa saker men de måste få mogna lite. Jag vill inte heller säga eller lova något då det är så träkigt om det inte blir som man tänkt sig. 

Så nu gäller det att försöka se framåt. Låt oss helt enkelt göra 2017 till ett bättre år. Tillsammans! 

Och självklart, ska jag tillägga, har det gågna året innehållit en hel del bra med. Jag har ju min långbenta pratkvarn till guldklimp så något annat vore omöjligt!