De finaste orden

Idag smälte mitt Mammahjärta ner till en liten blöt pöl. För visso brukar Luna göra mig stolt, glad eller lycklig dagligen dags. Men idag alltså! 

Vi skulle gå hem från förskolan och hon bara stack, åt fel håll. Hon ignorerade mig helt när jag ropade och hann alltså en bit innan jag fick tag i henne. Jag tillrättadevisade och hon märkte säkert att jag var lite arg men efter en liten stund tog vi varandra i handen och började gå hem. 

Hon kramade om min hand och då kom det, för första gången. De där allra finaste orden. 

Jag älskar dig Mamma! Jag älskar dig! 

Då, precis då blev mitt hjärta en endaste blöt pöl av känslor. Jag har hört andra säga att de älskar mig men att höra det från henne där och då. Inte som en replik för att jag sagt det och då vi precis varit osams. 

Älskade, underbara lilla unge!!!