Efter några riktigt dåliga nätter förra helgen har jag som inte riktigt lyckats hämta igen mig. Den stora tröttheten har liksom slagit till. Mina lediga dagar går väl an, då kan jag sova lunch samtidigt som Liten. Slocknar ungefär så fort mitt huvud närmar sig en av soffkuddarna. Jobbdagarna däremot, då sitter jag och småstugan godis en stor del av tiden för att hålla mig någorlunda pigg. Hur vidrigt är inte det liksom??
Det hela beror väl på en kombination av sömnbrist och en rätt trotsig liten dam. Fem går nämligen startskottet om dagarna oavsett ställd väckarklocka eller inte. Och som ni vet, det är inte min favorittid på dygnet. Men, men... Så är det med de där små liven.
Hade jag bara lyckats ta mig i säng tidigt om kvällarna så hade det väl varit lite bättre men icke. Jag kan sitta i soffan och tänka att jag borde gå och lägga mig istället, längta efter sängen, men det är som att kroppen vägrar att flytta på sig. Som om det skulle bli längre till väckning om jag är uppe en stund till.
Inte för att 22.30 cirka är sååå sent men denna kroppen skulle nog behöva lite mer sömn. Just nu i alla fall.
Fast imorse fick jag sovmorgon. Till halv sju! Gud så skönt det var. Minns inte när jag sov så länge senast. Kanske finns hopp trots allt. Och orkar jag bara lyfta ett finger nån kväll för att gå igenom bilder så ska ni få lite uppdateringar med. Det ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar