Liten har en förmåga att vakna lite väl tidigt. Innan hon egentligen har sovit färdigt. Hon har liksom inte tid eller tålamod att sova klart. Härom dagen var det en sån morgon och hon var fortfarande trött när hon vaknade. Så hon drog helt sonika med sig både täcke, kudde och nallar ut i köket och la sig där och snurrade medan jag åt frukost.
Lilla hjärtat mitt!
Hon var inte helt nöjd med att sedan bli påklädd och nerstoppad i vagnen för promenaden till förskolan. Väl ute verkade hon däremot ganska tillfreds med att bara få sitta och ta det lugnt och kika på allt längs vägen.
Och det var en fin morgon att njuta av.
En sån där morgon då vi både försjönk i egna funderingar och faktiskt uppskattade den där annars rätt dryga promenaden.
Ibland känns det helt enkelt lite extra fint att bo vid havet. Och att få dela det med den finaste i världen. Ja, så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar