Sen en dryg månad tillbaka står väckarklockan ställd på väldigt tidigt ett par dagar i veckan. Fem. Inte min favorittid på "dagen" direkt. För även om Liten brukar kunna vakna strax efter fem så är det en helt annan sak att måste göra oss iordning och traska hemifrån senast halv sju.
Nä jag vet, det är inte alls ovanligt tidigt egentligen. Men det tar på, speciellt som vi har många nätter med väldigt lite sömn här hemma och vi är båda rejält trötta när kvällen kommer.
Men en sak är säker. Lika illa som jag tycker det är att vara tillbaka på jobbet och att vara färdtjänstberoende lika mycket tycker Liten om att vara på förskolan. Det har bara varit glada miner och hon har kommit in fint i deras rutiner.
Så verkligheten har kommit ikapp oss. Sagt att man inte kan vara föräldraledig hur länge som helst även om man älskar just det. Och så småningom ska jag tillbaka till mina 50% i arbetstid. Fast inte riktigt än. Vi drar ut på liiite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar