Min lilla buse är inte döpt. Vi hade en namngivningsceremoni för henne men hon är inte döpt. Inte medlem i kyrkan. Och faktum är att det gör mig väldigt ont. Det blir extra tydligt ibland och igår var ett sådant tillfälle.
Jag skulle så himla gärna vilja att hon fick vara en del av allt det fina som kyrkan faktiskt kan ge.
Nu låter det som att jag är väldigt religös men så är inte fallet. Det är väldigt sällan som jag går i kyrkan även om jag tycker det är väldigt fint och rofyllt att vara i kyrkan. Jag kan väl inte heller påstå att jag tror det finns någon som styr men jag tror det finns något. Vad vi sen kallar detta något är inte det viktiga.
Gud funkar bra för mig och Svenska kyrkan är där jag känner mig "hemma". Kanske just för att den givit mig så mycket fint genom åren utan att för den delen vara pådyvlande.
Man får vara som man är och man får tro så mycket eller så lite man vill. Man är välkommen ändå.
Och just därför. För att Liten ska kunna få del av den glädje och vänskap som jag tycker att kyrkan erbjuder så skulle jag vilja att Liten blev döpt.
MEN, hennes Pappa är helt och totalt emot allt vad kyrka och religion heter och vill inte se det som faktiskt är fint med det. Enligt honom är kyrkan bara till ondo vilket jag, som ni förstår, inte håller med om.
Därför har han vägrat dop och tycker att hon, när hon blir gammal nog, själv ska avgöra om hon vill gå med i kyrkan eller inte. Jag tycker självklart att hon kan göra som hon vill när hon blir äldre men att det i så fall faktiskt är lättare att gå ur om så skulle vara fallet. Att det finns fördelar med att vara med från början.
Så ja, vad gör man? Två totalt skilda åsikter och en stark känsla i min mage att Liten borde vara döpt och medlem i kyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar