I fredags fyllde jag visst Tant om jag ska tro min familj. 30 alltså.
En dag som mestadels ägnades åt diverse förberedelser inför invasionen av älskade och saknade familjemedlemmar som skulle bli under helgen.
Men min allra finaste solstråle uppvaktade minsann Mamma. Små överraskningar nu och då som gjorde mig så glad så glad. Ja hon började faktiskt redan dagen innan.
Då hade hon skickat Mormor att köpa en ros till balkongen. Rosor är ju alltid rosor liksom. Helt fantastiska. Och denna ska jag förhoppningsvis kunna se ut genom fönstret och njuta av länge (bara jag kommer ihåg att vattna den och isolera kring den i vinter).
När det sen blev torsdag kväll och jag skulle lägga mig då hade hon gömt paket under mitt täcke. Så där och då kände jag mig helt plötsligt som ett barn på jul. Som bara längtar efter att det ska bli morgon så man får öppna de där paketen man gått och spanat på. Och jag är ju en sån där som ääälskar paket. Det kommer jag nog aldrig växa från oavsett om jag är Tant eller ej.
Jag var alltså inte svårväckt på morgonen.
Det visade sig vara ett armband med ett lyckohjärta och mammahjärtat smalt ytterligare lite.
Hennes sista lilla överraskning kom med posten då hon skickat ett grattiskort med minsann. Med finaste motivet, hon själv.
Underbara älskade lilla unge vad du gör mig lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar