En Liten tornado i sängen

Imorse vaknade Liten alldeles för tidigt för bådas vårat bästa. Speciellt för tidigt för sin Mammas bästa. Jag var helt övertygad om att klockan inte var mer än max tre när jag klev upp för att ta hand om en ledsen tjej. Det fanns ju inte tillstymmelse till ljus ute. 

Inte ens katten ville vakna. Hon bara suckade och somnade om. 

Det visade sig dock att jag hade rätt fel, att klockan var strax innan sex och att Liten inte alls var sugen på att sova längre. Hon som brukar ge mig minst en timma till. 

Så jag stoppade ner henne i min säng med en svag förhoppning om att hon skulle somna om efter ett tag. Sådär så att jag skulle kunna få del av hennes goa värme. Känna hennes fjuniga hår under fingrarna och snusa henne i nacken. 

Och visst, hon gav mig en halv minut nu och en minut då av återhämtning. Sekunder då hon låg alldeles stilla medan jag strök henne över magen. Det var mys på hög nivå. Men det var bara korta stunder av lugn mitt i stormen. 

För däremellan, ja jisses, det var som att ha en orkan i sängen. Att det ens kan finnas så mycket energi i en sån liten människa. Hon var precis överallt samtidigt. Det var ett virrvarr av flygande nappar, nallar och inte minst armar och ben. 

Hon armbågade mig i magen, sparkade mig i huvudet, försökt köra in händerna i min hals, nöps och gjorde många försök att verkligen klösa loss mitt skinn. Ja förutom att använda mig som klätterställning då alltså. 

Men vi är lika envisa båda två så jag stod ut tills det åtminstone ljusnat så pass ute att man kunde börja skymta konturer och himlen antagit en svagt brandgul ton. Då klev jag upp, med en vag känsla av luciamorgom i kroppen. Ni vet, mörk och kall, alldeles för tidig morgon som man förvandlar till mysig med tända ljus och varm choklad. Och jag hade verkligen lust att krypa upp i soffan och dra en filt runt oss (även om klockan inte visade på så tidigt längre) men jag visste ju att det inte var någon ide. Inte med det yrvädret. 

Istället fick det bli frukostgöra samtidigt som jag stilla funderade på hur bred säng man egentligen behöver ha för att kunna ha barn i den (160 är uppenbarligen för lite). 

Men nu sover hon några minuter. 

Jag har fått en varm dusch och sitter i soffan med dagens andra kopp te och fötterna nedkörda i mina ulliga tofflor och konstaterar att det minsann är fredag. Fredag gott folk. Helg! En helg med bland annat besök av goda vänner. 

Vad spelar det väl då för roll att en tornado dragit fram i mitt sovrum och förvandlat sängen till omissigenkännlighet.