Något att längta efter


Nästa helg är det inte bara riksdagsval, det är även helgen då Stockholm halvmarathon går av stapeln. Utan mig. Och utan Pappa. 
Tidigare i somras konstaterade vi båda två att vi inte var i form för att springa halvmara och att vi inte skulle hinna bli det heller. Alltså ingen anmälan och alltså ingen helg i huvudstan heller. Sorgligt men sant, så är det. Förnuftigt och sunt att avstå. Men sorgligt. 

Men där en plan går om intet föds en ny. Det visade sig nämligen att det även är en MC grej nästa helg som Pappa hemskt gärna ville åka på så då får ju jag "förbarma" mig över Mamma. Så medan han leker med de andra knuttarna tar jag, Mamma och Liten tåget och gör Köpenhamn över helgen. 


Och vet ni vad. Det ska bli så himla, himla roligt! 
Strosa längs Ströget, gå på Tivoli, se på sjöjungfrun, äta smörrebröd, skratta, busa och ha allmänt trevligt. 
Förvisso inte det jag tidigare var inställd på men det känns som ett väldigt bra alternativ. En helt annan typ av helg som just nu känns helt perfekt. Och det roliga är att ingen av oss kan direkt säga att vi varit i Köpenhamn tidigare. 

Eller jo, jag var där i några timmar för sådär en tio år sedan och Mamma var på Tivoli, för närmare femtio år sedan. Så vi kom fram till att det inte räknas. Så näe, Köpenhamn är ny mark för oss alla. 

Och Tivoli ja, det ser jag verkligen fram emot. Det känns så förknippat med Köpenhamn och jag har hört så mycket om hur otroligt fint det ska vara där. 




Det lär väl inte bli så mycket av det där karusellåkandet (som jag annars tycker är rätt kul) eftersom Liten är just så liten. Men det gör mig inget. Jag tror det finns tillräckligt att se och göra ändå. 

Så det känns som att den här hösten kommer börja bra minsann. 
Jag längtar! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar