Långa nätter

Vi har haft en period nu. Ett par veckor där Liten vaknat om nätterna. Inte en gång. Inte två. Ganska många gånger faktiskt.

Tack och lov går det oftast fort och lätt att få henne att somna om. Oftast, men inte alltid. De flesta nätter har hon något tillfälle då hon vaknar och inte somnar om på sisådär en timme. 

Bilden är lånad från: http://jonnajinton.se/kvallen-gar-mot-natt/

Eller som inatt. Då vaknade hon halv tolv, alldeles lagom till när jag skulle lägga mig. Och inte ville hon somna om inte. Efter att ha stått/gått och gungat henne i en timme ungefär gav jag upp, borstade tänderna och flyttade över henne till min säng där vi låg och "slogs" till halv två/två någonting innan hon till slut somnade. 

Det är ganska sällan vi sover i samma säng Liten och jag för ingen av oss sover riktigt gott då. Visst kan det vara jättemysigt men hon blir oftast alldeles för varm och förutom att jag mest blir klöst och slagen på (om hon är vaken) är jag rädd att jag ska råka lägga mig på henne eller så. 

Så även inatt. 

Efter ett par timmars sömn vaknar jag som en överkokt kräfta med ett element till dotter på ena sidan och en varm lurvig katt på den andra och är livrädd att jag lagt mig på henne, vilket jag så klart inte gjort. 

Flyttar över henne till sin säng och får ytterligare två, tre timmars sömn innan det är morgon och den lilla damen tycker jag ska kliva upp. 

Därför mina vänner är det lite långt mellan inläggen just nu. För när kvällen kommer är jag rätt mör och känner inte för att göra mycket annat än att sitta i soffan och göra i princip ingenting. Ord har jag haft total brist på helt enkelt. 

För tro inte att hon sover mer om dagarna bara för att nätterna är som det är. Men jag tröstar mig med att det antagligen bara är en fas. En fas som förhoppningsvis går över snart. 

Och så länge är hon fortfarande den absolut goaste lilla unge jag vet! 

Och ni. Ni ska få höra om den där helgen i Köpenhamn för ett par veckor sedan. Snart. Jag ska bara hinna gå igenom bilderna först. Men det kommer...