Framsteg

Det känns faktiskt väldigt skönt. Från och med idag kommer bara distriktssköterskan en gång om dagen. Dagarna blir som plötsligt lite mer fria. Jag/vi kan komma hem när vi känner för det om vi varit iväg utan att behöva tänka på att passa en viss tid. En tid som dessutom kan diffa en del. 

Men det har ändå funkat rätt bra. Har ju varit (och är fortfarande) klart bättre att de kommer hit än att vi ska behöva springa upp på barn dagligen. 

Fast på tal om barnavdelningen så var vi där idag. Eller ja nu har vi blivit flyttade från avdelningen till dagvården. Inte för att det har någon större betydelse. Skillnaden är väl egentligen bara att vi inte anses vara hemma på permis och att vi väl får vända oss till mottagningen istället för avdelningen om det skulle vara något. 

Men hur som helst... 

Jag var faktiskt lite fundersam över hur det skulle gå idag. Det som stod på dagens schema gjorde vi för första gången i Lund förra veckan och då var det inte särskilt omtyckt. Och då hade hon ju fått både smärtstillande, lugnande och bedövningssalva. 

Så ja, lite orolig var jag över hur hon skulle reagera. 

Hon tyckte väl inte att det var jättekul men det gick ändå klart bättre än väntat och framför allt verkade det inte göra ont. Ledsen blev hon såklart, och gjorde vad hon kunde för att protestera men det förstår jag. Helt och fullt faktiskt. 

För titta på dem. De ser ju inte direkt latjo ut. Hegarstiften vi använder till Liten. 

Jag skulle nog också tycka att det var lite obehagligt.  

Men så länge det inte verkar göra ont så känns det ändå okej och jag vet ju varför vi gör det. Och som tur är tar det inte lång stund att få det gjort. 

Jag bara hoppas att det fortsätter gå okej för vi ska upp på barn två gånger i veckan som det ser ut just nu. 

Det är tur jag har en så duktig tjej!