Att försöka förbereda sig

Imorgon åker vi ner till Lund. Liten ska läggas in på barnkirurgen för undersökning i narkos och eventuell operation. Är väl en del blandade känslor inför det hela. Samtidigt som det känns skönt att vi äntligen får komma dit gör det såklart också lite ont i Mammahjärtat att de ska söva och greja med min lilla tjej.

Så nu har jag försökt förbereda för det hela. Så gott det nu går alltså.

Skrivit upp alla frågor jag kommit på. Googlat. Det där med att googla är i och för sig inte alltid så bra men jag är en sån som vill ha så mycket info som möjligt, då känner jag mig lugnast. Men det har inte gett så mycket. Den mesta infon jag hittat rör mest de som har en klart svårare variant av den diagnos som Liten klassas under.

Klokare har jag alltså inte lyckats bli även om jag kanske vet lite mer. Snarare har det gett fler frågor.

Fast frågorna kan man ju samla på hög och få besvarade av läkarna.

Men trots att jag egentligen inte vet jättemycket inför ingreppet i nuläget så känner jag mig inte särskilt orolig. Ser ingen anledning att oroa mig fören jag vet om det är något att oroa sig för. När vi var på första besöket där för ett tag sedan fick läkaren det dessutom att låta som att det inte var nån jättegrej att åtgärda. Så får väl hoppas att han verkligen menade det för de kan inte säga så mycket innan de undersökt henne ordentligt. Fast han kändes förtroendeingivande.

Därför får jag väl återgå till packningen nu. Vill ha med mig så lite som möjligt men vet inte om vi ska vara borta 3 dagar eller 6 eller... Ja ni fattar, har ingen aning om när vi kommer hem.

Ja, ja det blir nog bra vilket som. Huvudsaken är att det blir så bra som möjligt för Liten.

Hon är ju det viktigaste!