Regn idag. Grått väder och det känns som att det aldrig blivit ljust ute. Lamporna har fått vara tända hela dagen. Men visst, det behövs det där blöta där ute. Både för att skölja bort lite pollen och för att glädja allt det gröna.
Och faktiskt. Vill man inte gå ut så behöver man ju inte det heller. Vi har hållit oss inne. Plockat och städat lite. Ja busat och myst med såklart. Det måste man ju göra. Både ofta och mycket dessutom. För dammråttorna, ja de springer ju inte sin väg (förutom till nästa hörn kanske) medan Liten växer så det knakar.
För jag har märkt det att tiden liksom går mycket fortare nu. Eller egentligen inte. Den går både fort och långsamt på något märkligt vis. Jag menar samtidigt som jag inte fattar var de här fyra månaderna tagit vägen så känns det som att det var en evighet sedan hon föddes. Som att hon funnits med hur länge som helst. Väldigt märklig det där med tid...
Det jobbiga är ju bara det att om tiden fortsätter att gå såhär fort så måste jag snart bestämma hur länge jag ska vara mammaledig och vad jag ska göra sen. Har ju visserligen ett jobb att gå tillbaka till vilket såklart är en trygghet men jag skulle vilja göra något annat. Jag har suttit på det stället i många år nu och det är inte det minsta stimulerande. Inte finns det möjlighet till utveckling heller.
Frågan är väl bara vad jag skulle kunna göra istället. Försöka hitta ett nytt jobb? Plugga? Så mycket vet jag att till skillnad från mitt nuvarande sitta-på-en-stol-framför-datorn-med-ett-par-hörlurar-jobb skulle jag egentligen vilja hålla på med något som har med hälsa att göra och där jag får träffa människor. Ja men du är ju massör tänker ni nu. Jo visst är jag det och jag gillar att hålla på med massage även om jag skulle behöva sätta mig och repetera lite om jag skulle jobba med det. Kruxet är väl bara det att jag inte tror att jag är modig nog att starta eget och att få en anställning som massör är inte så lätt.
Så medan Liten tagit sina mysiga små powernaps och regnat strilat där ute har jag passat på att kura ihop mig i soffan med paddan och en eller ett par hinkar indiskt te (det börjar ta slut nu käre bror!) och googlat utbildningar. Söker man i hela vårt avlånga land finns det ju lite för mycket att välja på och jag som har sååå svårt för det här med att bestämma mig. Begränsar jag mig däremot till högskolor som ligger inom möjligt pendlingsavstånd ja då blir det ju klart mer begränsat. Här är det mest data och teknik som gäller känns det som och det är jag ju inte sugen på. Sjukgymnast och arbetsterapeut och sånt finns till exempel närmast i Lund och även om jag tycker det är en trevlig stad vill jag inte flytta.
Nä jag trivs för bra där jag är och jag vill heller inte tappa mitt eget sociala nätverk. Eller Litens skyddsnät för den delen. Kanske framför allt för Litens skull vill jag bo kvar här där hon har sin Pappa i närheten och där jag vet att det finns folk som ställer upp för henne om och när det behövs.
Tur jag inte behöver bestämma mig riktigt än. Att jag har möjlighet att ägna fler regniga dagar till att grubbla över framtiden med en stor kanna te och en lurvig katt som bästa sällskap. För sånna här beslut tar man inte i en handvändning. I alla fall inte jag. Inte ens med en kopp te i handen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar