Friserad

Ah, idag har jag äntligen varit på Etage, blivit lite ompysslad och blivit av med en del hår. Sen jag blev korthårig för några år sedan har jag verkligen blivit känslig för att håret blir långt. Det går ju inte att få någon ordning på det om det blir lite för långt. Som långhårig märker man inte så stor skillnad. 

En kompis skulle ha hjälpt mig och passa Liten medan jag klippte mig men nu blev det inte så. Så hon fick helt enkelt följa med och jag tror bestämt hon kände på sig att Mamma skulle göra något. För inte att hon tänkte sova trots att det var hög tid för det och hon var så trött att ögonen nästan gick i kors. 

Men det löste sig. En av frisörerna kom och ställde sig och gungade vagn medan hon väntade på att det skulle vara dags att ta hand om färgningen hon höll på med. Och ja, till slut somnade Liten. 

Jag är i alla fall glad och tacksam för hennes insats och för att det inte var någon som sa eller visade någon irritation över att hon var med. 

Det är så många såna här situationer som man är lite nervös över. Som man inte vet hur man ska hantera riktigt än även om det mesta brukar lösa sig. 

Före.

Efter.

Känns hur som helst grymt skönt att vara klippt. Kanske inte ser ut att vara så stor skillnad men det känns. Lite färg nu också bara så ska jag nog kunna känna mig fin igen, lagom till Litens namngivning på lördag.