För några dagar sedan tog jag steget och bestämde jag mig. Jag bestämde mig för att lägga ner amningen helt. Det var en riktigt svårt beslut att ta och jag har velat fram och tillbaka en hel del. Egentligen vill jag ju inte men vad tusan. Jag har kämpat med att försöka få amningen att funka från dag ett i princip och vi har ändå inte fått det att funka.
Lillan är alldeles för slö när hon ligger vid bröstet utan verkar mest tycka det är mysigt och somnar. Ja alltså när hon tillslut fått tag och sugit några tag för först blir hon bara ledsen och irriterad över att hon inte får ett bra tag. Sen vet jag ju aldrig hur mycket hon får i sig vilket gör det svårt att veta hur mycket ersättning hon ska ha vilket gör att jag ibland blandar för mycket och ibland alldeles för lite vilket också skapar irritation hos den lilla damen och en viss oro hos mig.
Så även om det känns fel och konstigt att inte amma så känns det bättre att hon inte behöver bli lika ledsen varje gång det är dags för mat och jag känner mig säkrare på hur mycket och hur ofta hon behöver äta.
Att det sen känns som att mina bröst ska sprängas det är en annan sak. Det går ju över. Tycker bara det är så synd och tråkigt att hon inte får de positiva effekterna som amning medför. Och våran morgonamning i sängen den kommer jag att sakna. Men nu är det som det är och det är bara att gilla läget. Hon kommer bli världens finaste tjej ändå! :) Det är helt klart tuffare för mig än det är för henne att skippa amningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar