Ändrade planer

Idag för exakt två veckor sedan skulle Mamma skjutsa hem mig och Losan. Jag skulle lämna skogen och åka hem och börja fixa ordning i lägenheten. Packa upp kartonger och ladda inför Knoddis ankomst. Fast det blev inte riktigt så. Vi fick ändra våra planer kan man säga. Jag bytte visserligen skogen mot stan men istället för att åka hem till mig fick vi styra kosan mot förlossningen. Ett par veckor för tidigt men det var någon som helt plötsligt fick bråttom ut.

På kvällen innan kände jag mig lite småkymig och fram emot midnatt började jag få lite mensvärksliknande smärta men tänkte inte så mycket på det. Det var ju inte dags än liksom. Fast sen vaknade jag kring halv tre, tre och insåg att jag hade börjat få värkar. Försökte somna om men det gick inte riktigt. Kände mig rastlös men vilade så gott det gick i några timmar. Halv sex gick jag tillslut och väckte Mamma och berättade att vi nog skulle få planera om dagen lite. Jag tyckte hon kunde sova en liten stund till men ingen av oss kunde somna om och jag fick bara ondare och ondare och började må mer och mer illa så vi klev upp. Medan Mamma gjorde frukost satte jag mig i duschen (tur Pappa hade gjort eld innan han åkte till jobbet så det fanns mycket varmvatten). Nu började vi även klocka hur långt det var mellan värkarna och insåg att det bara var fyra minuter mellan dem. Shit alltså det verkade gå undan.

Så ja, jag ringde förlossningen medan Mamma ringde och väckte Mats. Fick i alla fall okej att komma in om jag ville. Och OM jag ville!! Vi slängde alltså ihop lite saker som kunde vara bra att ha och satte oss i bilen, jag med en hink och en bunt servetter i högsta hugg. När vi kom fram mötte Mats upp och vi tog oss in. Jag blev undersökt och även inskriven för jag var redan öppen 6 cm. Nu var klockan 9.09. De satte CTG:n och ganska snart gjorde jag mig bekant med lustgasen. Det tog några försök innan jag blev kompis med den men då jag blev det var den ruskigt bra till en början. Senare kom värkarna så tätt att jag inte riktigt hann med så då blev den liggande en hel del. Efter ett tag bad jag även om akupunktur som kanske inte gav så mycket smärtlindring men som fick mig att slappna av vilket var skönt. Testade även sterila kvaddlar och de jag fick i ljumskarna var helt underbara!

Men jisses alltså. Hur mycket man än har försökt förbereda sig för det där ögonblicket så hade jag inte riktigt kunna föreställa mig den känslan och den smärtan. Även om jag gick helt in i min egen bubbla lite nu och då så vet jag att jag vid något tillfälle sa att jag inte ville mer och att jag inte skulle fixa det. Jag sa även åt Mats att sluta ljuga när han flera gånger sa åt mig att det snart var över och jag fräste även åt honom att han för i h*****e måste andas med mig vid nåt tillfälle då Mamma var tvungen att gå ut. Annars tror jag att jag uppförde mig rätt hyfsat :) Vad som däremot hände eller sas runt omkring mig har jag ingen aning om. Bara det som sas direkt till mig var jag med på, jag var så fokuserad på ta mig igenom värkarna.

När vattnet sen gick till slut tog det inte många minuter innan krystvärkarna kom och en knapp halvtimme senare, prick klockan 13, kom våran lilla Knodd till världen. En helt underbar liten flicka!!! Vilken känsla :) Det går inte att beskriva alla känslor som sköljde över mig, jag både skrattade och grät och skakade som ett asplöv när jag fick upp min lilla dotter på bröstet. Helt fantastiskt underbart! Tror nästan tiden stod stilla där för en stund. Att efterbörden kom och att man fick sy några stygn brydde jag mig inte så mycket om. Jag var fullt upptagen med att förstå jag till slut äntligen är Mamma till en liten tjej.

Min prinsessa, här 2 dagar gammal.

Vi var ett bra team som jobbade fint ihop och jag är så glad att både Mats och Mamma var med. De fyllde båda en väldigt viktig plats. Och vår barnmorska, Anita, var helt kanon. Det kändes verkligen som att hon fanns där bara för mig. Jag tror inte att jag skulle kunna ha önskat mig något annat för min förlossning. För även om det tveklöst är det mest smärtsamma jag genomlidit så är den bra upplevelse och bara såå värd allting. Jag skulle aldrig vilja vara utan denna fantastiska lilla tjej! Dessutom känner jag mig lyckligt lottat som fick en smidig och ganska snabb förlossning.

Och för den som vill veta så vägde den lilla prinsessan 3210 gram och var 48 cm lång och hon är bland det absolut sötaste jag sett (inte för att jag är jävig i den frågan eller så ;))!