Amning

VS

För mig har det alltid varit självklart att amma. Jag har inte ens funderat över alternativet. Fördelarna med att amma är ju så många. Du har det alltid med dig, det är gratis, det innehåller allt ditt barn behöver, det överför antikroppar och liknande till den lilla, det ger närhet och att amma gör att man återhämtar sig snabbare efter förlossningen. Så ja, för mig har valet varit enkelt.

Men så helt plötsligt behöver jag inte enbart fundera över alternativet utan jag måste ta till det och ge ersättning till mitt lilla hjärta. Uppenbarligen har jag inte mjölk så det räcker till. Det blev uppenbart förra veckan när BVC sköterskan var på hembesök för trots att jag ammat och ammat hade hon rasat 400 gram i vikt på en vecka. 400 gram på en så liten varelse är ganska mycket och det var mer än de där 10% som det är ok att gå ner.

I och med det var jag tvungen att ta till ersättning, hon behövde ju verkligen vända och gå upp i vikt. Då gav jag det med sked eftersom jag inte ville sabba för amningen men himmel så kladdigt det var. Och jobbigt. Jag gjorde ju inget annat än att amma, mata och pumpa. Pumpa ja precis. Har hyrt en pump på neonatal i ett försök att få igång min egen mjölkproduktion.

Pumpar gör jag fortfarande men jag har bytt ut skeden mot flaska. Orkade inte med allt kladdande. Fast det känns som ett nederlag. Visst, som BVC sköterskan så ofta påpekar, jag delammar. Men det var ju inte så det skulle vara, jag skulle ju amma - enbart. Det är absolut inget fel med att ge ersättning, om det är det man vill vill säga. Jag vill egentligen inte men har inget val.

Tror jag kommer vara ledsen över detta rätt länge även om jag jobbar på att acceptera läget som det nu är. För även om jag vet att det absolut inte är så så känner jag mig som en dålig Mamma som inte ens kan tillgodose mitt barns mest basala behov så som det är tänkt. Men som sagt jag jobbar på det och än är det ju inte kört. Med lite tur kan jag få det att funka lite längre fram. Håll en tumme :)