Det är väl lika bra att höja ett varnande finger på en gång. Det är risk att det här inlägget blir långt (och kanske lite rörigt). Sådär en två månader långt. Att det var länge sen jag skrev är jag fullt medveten om. Det beror dock inte på att det inte hänt något alls eller att jag saknat ord. Nej, det är mer det att livet kommit emellan och att mycket av det som snurrat i mitt huvud varit av sådan karaktär att jag inte velat skriva om det. Eller ja, behovet av att skriva av mig har jag känt men jag har lovat andra att inte skriva om allt. Och jag tillhör dem som håller vad jag lovar så även om det är omöjligt att inte beröra vissa ämnen så kommer jag inte att gå närmare in på vissa delar.
Två månader är en rätt lång tid och det är knappt jag kommer ihåg allt som hänt men börjar väl med det som oftast är mina tankar, nämligen Knoddis såklärt :) Dan efter att jag och Mamma kom hem från Mallis så var det dags för mig att göra glukosbelastningen. Urk säger jag bara!! Att dricka 2 dl glukoslösning till frukost var inget som jag fastnade för precis, mådde helt klart illa efteråt men alla värden var som de skulle och det var ju bra!
Har såklart varit på ett antal besök hos barnmorskan med och allting ser bara bra ut och den lilla verkar växa som den ska vilket märks på magen som bara blir större och större :) Även ultraljudet som vi gjorde för ett par veckor sedan var utan anmärkning och de räknade lite på hur stor Knoddis kommer vara när det väl är dags. Knappt 3500 gram tror de och det känns ju rätt lagom :) Men vi har tydligen ett ultraljud kvar att göra kring lucia ungefär fast kan inte tänka mig annat än att det också ska vara ok.
Sen har vi varit på studiebesök på förlossningen med och jag tror att det var bra, speciellt bra för Mats för han tyckte det var mycket att ta in. Själv kände jag igen rätt mycket från det man läst och pratat om på föräldrautbildningen även om det kändes bra att se lokalerna så man vet lite hur det ser ut när det väl är skarpt läge. För ja, jag har även gått på föräldrautbildningen som erbjöds hos kvinnohälsovården. Vi var en liten grupp som väl tyvärr var lite tystlåten av sig men jag tycker det kändes bra att gå den just för att man fick prata igenom allt som rör förlossningen och första tiden efteråt.
Vi har även beställt vagn nu och det blev precis den vagn jag fastnade för för ett tag sedan så jag är mer än nöjd. Känns toppen då jag tror att den kommer funka bra för alla kommande promenader :) Jag har även lyckats sy en amningskudde som jag redan nöter en hel del på fast som stöd när jag sover.
Men lämnar vi nu Knoddis för en stund så har det hänt ett och annat och jag tror vi börjar de lite trevligare sakerna. Jag har nämligen varit hemma hos Mamma och Pappa ett par helger och hälsat på. Ena helgen tog vi det rätt lugnt och bara var mest. Andra helgen skulle de till Kalmar på MC möte så då passade jag på att åka med och strosa runt i affärer. Jag lallade på helt i min egen takt, pausade när jag behövde, lunchade och ja, shoppade lite med såklart :) Var på IKEA och där är det väl alltid något som följer med hem. Det var i alla fall riktigt härligt att gå runt och kika och jag kände mig väldigt nöjd när det var dags att vända hemåt igen.
Så går vi nu in på de mer negativa saker som hänt på sista tiden. När jag och Mamma kom hem från Mallis hade jag tillslut fått besked från Förvaltningsrätten gällande min överklagan om min aktivitetsersättning. Det var dock inte ett beslut som jag hoppades på utan jag fick avslag. Det som gör mig extra frustrerad är att Förvaltningsrätten delvis ger mig rätt genom att de erkänner att jag inte har kapacitet att arbeta heltid men ändå ger mig avslag. Hur tänker de där liksom!?! Nya tag är det alltså som gäller och vi arbetar nu på att få till ett prövningstillstånd hos Kammarrätten. Så snälla håll en tumme att det går vägen med det.
Sen kommer det att bli stora förändringar i livet framöver och då menar jag inte enbart att det kommer en Knoddis om en dryg månad. Nä jag menar att jag är på väg att flytta om några veckor. Bara jag, inte vi. Mats och jag kommer inte att bo ihop längre. Det har verkligen inte varit något lätt val men efter mycket funderande och många tårar under ensamma kvällar, under en längre tid är det det beslut jag tagit. Jag tänker inte gå närmare in på detta nu då det är jobbigt och känsligt för oss båda men nu vet ni i alla fall. Hur saker blir och vad som händer längre fram får vi se...
Nu ska jag ta en paus från alla tankar och allt fixande ett tag och åka och hälsa på på dansen och se vad de har för sig såhär sista kurstillfället för terminen. Och ja, förhoppningsvis tar det inte två månader innan jag skriver igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar