Efter halvmaran i september har jag lite till och från känt av mitt vänstra knä. Inte så att jag haft ont direkt, det har bara inte känts helt hundra. Så kan ju inte påstå att jag funderat så mycket på det. Det händer väl alla som tränar menar jag, att kroppen inte alltid känns riktigt som den ska.
Men för en vecka sedan tyckte jag det var dags att så småningom komma igång med löpningen igen. Fötterna har ju börjat se ut som fötter ska och motivationen har börjat komma tillbaka så smått. Och det var skönt att komma ut och det kändes rätt okej med tanke på att det var en dryg månad sedan jag sprang sist. Fast efter sådär en 4-5 kilometer började knät protestera. Först bara lite men sedan mer och mer. Och efteråt kändes det inte något vidare.
Det var som sagt en vecka sedan nu och det känns fortfarande inte bra. Inte så att jag har ont hela tiden och inte jätteont. Men jag känner av det väldigt ofta. Fast jag har kunnat tränat ändå men jag har såklart inte sprungit mer än.
Min första tanke var naturligtvis löparknä. Jag menar, eftersom det nu är löpning jag ägnat mig under det senaste 1,5 året så vore det lite logiskt. Fast jag vet inte längre. Jag har inte ont där jag borde ha ont ifall det är löparknä och jag är dessutom alltid väldigt noga med att stretcha. Kan det vara en menisk, ett ledband eller något som fått sig en smäll när jag föll på halvmaran? Eller nåt helt annat? För då borde jag ju fått ont redan då kan jag tycka. Kan inte säga att jag har så många kvalificerade gissningar. Men blir det inte bättre till veckan får jag väl ringa vårdcentralen även om det tar emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar