Stockholm halvmarathon 2012

Igår var det som bekant dags för Stockholm halvmarathon så i fredags morse satte vi oss så i bilen Mamma och jag och tog oss hela vägen upp till Stockholm, utan några större missöden. Blev en liten felkörning halvvägs men det gjorde bara att vi lyckades hitta ett mysigt lunchställe :)

Sähär är Sthockholm fint!

Och vi har haft en bra helg får man säga. När vi checkat in och fixat lite så tog vi tuben in till stan, hämtade ut nummerlappen och kikade i affären. Hittade en butik (Desigual) som hade massor av supersnygga kläder. Tyvärr med lite för dyra priser för att det skulle bli shopping av. Istället gick vi vidare till DEA Axelssons där vi båda brukar hitta kläder till en bra prislapp. Det gjorde vi även i fredags :) Och sen lite god middag i Gamla stan på det såklart innan vi tog en hyfsat tidig kväll.

Vaknade pigg och glad på lördag och ännu bättre blev det när solen började titta fram. Tog oss en lugn förmiddag innan vi tog båten ut till Djurgården och satt där på en brygga och njöt ett tag innan vi åkte tillbaka till centrum och käkade lunch. Därefter gick vi bort till Kungsträdgården där jag i lugn och ro gjorde mig startklar.

Laddar i solen på Djurgården

16.20 gick startskottet för min grupp. Tänkte att jag skulle haka på farthållarna för 2 timmar för att slippa springa och kolla på klockan men ändå klara mig under de där 2 timmarna. Var som alltid på tävling väldigt trängt i starten och det kändes som att farthållarna höll ett rasande tempo men jag hakade på. Efter en knapp kilometer kom den första jobbiga biten, dock inte konditionsmässigt jobbigt. Vi kom in i en ca 800 meter lång tunnel. Ruskigt trångt, ja men framför allt var problemet att vi gick från strålande sol till mörker. Tog ett tag innan jag kunde börja se igen om man säger så och samma sak blev det när vi kom ut såklart.

Men jag körde på och de första 5 kilometerna passerade jag på 27.46 vilket gjorde att det såg lovande ut med min önskade tid. Fast redan vid 8-9 kilometer började det kännas lite slitigt? Jag känner ju mig själv så pass att jag vet att jag ofta får en liten dipp ungefär så långt in på långpass och att det bara brukar vara att nöta på, det släpper. Det är så det brukar vara alltså. Idag släppte inte den tunga känslan men vad gör man? Jo heter man Desirée så nöter man på så gott det går och behövs det så går man. Det behövdes en och annan gång kan jag ju säga.

Vid 11 kilometer stod sen goaste Mamma och hejade på vilket gav mig lite ny energi :) Tog mig ut på söder och där hade de lagt banan så den gick över en hängbro vilket var fruktansvärt obehagligt. Jag la inte märke till den förren jag var mitt ute på den och allt helt plötsligt började gunga. Mådde nästan lite illa innan jag hade lyckats ta mig över den. Sen kom nog den värsta biten rent synmässigt. Motljus, motljus och åter motljus. Solen stod så lågt att kepsen inte gjorde någon nytta och jag fick den precis i ögonen vilket är sådär då man är extremt ljuskänslig. Stundvis såg jag inte ett skit och blev tvungen att gå ytterligare.

Insåg att jag hade oddsen emot mig och jag aldrig skulle klara att springa på sub 2 så sänkte ribban. Med bara en liten, liten bit kvar till 20 kilometers passeringen vet jag inte riktigt vad som hände. Helt plötsligt fann jag i alla fall mig själv på alla fyra på backen. Är ju inte riktigt så man springer vad jag vet. Ett par små skrubbsår och lite omskakad men that's it så fort upp igen och vidare (kan ju inte låta allt för många se mig kravlandes sådär :)) .

Tog mig över mållinjen på 2.04.06. Och med tanke på hur loppet kändes så är jag riktigt nöjd! Var dock även riktigt sliten efteråt så tog några timmar innan jag började känna mig som människa igen. Så tyvärr fick min och Mammas gomiddag stryka på foten. Istället köpte vi med oss lite mat och åkte tillbaka till hotellet när jag väl lyckats duscha och byta om. Och faktiskt uppskattade jag att vi var tvungna att byta t-bana så jag hann bekanta mig med några av stans alla papperskorgar :)

I mål!!! :)

Ja ni fattar själva, kvällen blev rätt lugnt. Och idag, ja idag har vi kört hem igen. Så efter en härlig helg ska det nu bli skönt att få krypa i säng. Känner mig rätt trött och mör och jag skulle nog tro att Mamma också är lite sliten.

Tack Mamma för att du ville följa med och vara supporter <3 p="p">

Min hejjarklacksledare :)