Sista dagarna som vi var på semester så åkte både jag och Mats på nån jäkla förkylning. Jag trodde väl först att det var airconditionen jag reagerade på för det brukar jag göra. Men när febern började smyga sig på fick jag inse att så inte var fallet.
Och första eftermiddagen hemma fick vi tillbringa på infektionsmottagningen eftersom Mats läkare ville att han skulle kollas upp eftersom han är extra känslig sen transplantationen. De kom fram till att han nog var förkyld :) Hade jag ju aldrig kunnat gissat :)
Men den ger ju aldrig upp den rackarns förkylningen. Visst febern gav med sig förra veckan men hostan verkar vägra att ge sig. Känner mig som en gammal 80 årig storrökare som får värsta hostattackerna så fort man går några meter. Och därför har jag inte kunnat träna på 1½ vecka vilket är grymt frustrerande.
Fast ska man nu se det från den ljusa sidan så har kanske kylan och isen ute hunnit avta tills det är dags för mig att börja träna igen :) Hoppas det inte dröjer allt för länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar