Vi är hemma!

Japp så är det :) Igår eftermiddag blev vi till slut utskrivna och fick åka hem. Inte på permis utan på riktigt :) Och det känns såå skönt att vara hemma.

Det blir visserligen ganska mycket för mig att göra eftersom Mats är väldigt trött och därför inte orkar göra jättemycket, även om han försöker hjälpa till. Han ska även undvika affärer, restauranger, stora folksamlingar mm fortfarande, så blir jag som får fixa allt med handling och liknande nu i början. För även om han inte har så pass låga vita att han är isolerad så är de inte uppe på normala värden. Och så äter han immundämpande mediciner också så han är fortfarande infektionskänslig.

Sen är det ju lite skrämmande att vara lämnade åt oss själva. Ingen som kollar till honom flera gånger om dagen och ser att allt är ok. Men han kan ringa dem precis när som helst och han ska också ner på kontroller ganska ofta. Redan imorgon ska han ner på återbesök. Så helt övergivna är vi trots allt inte :) Och nån gång måste vi ju stå på egna ben, och det är ganska skönt att få rå om sig själv. Men lite märkligt känns det allt att försöka leva normalt då ingenting har varit normalt senaste tiden och då man inte kan göra allt så som man är van vid. Fast vi ska nog lyckas med detta med :)

Men det är inte bara jag och Mats och all personal på avdelningen som kämpat och jobbat för att komma hem. Ni är många som har stöttat oss genom dessa veckor! Först och främst våra respektive familjer som vi haft daglig kontakt med, ni är underbara! Stort tack även till alla er (ingen nämnd, ingen glömd men ni vet själva vilka ni är så ta till er) som kommit med kommentarer på tvitter, facebook, här på bloggen mm. Och till er som ringt, skickat sms och vykort. Det har betytt mycket! Fast jag vill ge ett extra tack till Axa och Glenn. Axa - du är en pärla som precis när som helst tar dig an vårat "monster" till katt :) Glenn - du är en riktigt schysst kompis till Mats, du hälsade på i Lund och du "såg" till honom när han var hemma och hade sin första helgpermis.

Och jag vet att ni som funnits där under tiden i Lund kommer att fortsätta finnas där för oss :) För detta är långt ifrån över även om vi nu kommit hem.

Nu ska jag dock gå och ta hand om lilla Losan som nyligen blivit hemlevererad :) Skönt att ha henne hemma igen, blir mer som vanligt. Fast det är bara jag som får "pussas" med henne. Mitt underbara lurviga odjur.