Tillbaka till verkligheten

I måndags var det så till slut dags att börja försöka peta hål på den där bubblan jag/vi levt i medan vi var i Lund. Den som delvis skyddade eller skärmade av oss från den där vardagliga världen som alla vanliga, friska människor lever i. Men i måndags var det som sagt dags för mig att sätta ut en foten i den vanliga vardagen, det var dags att gå till jobbet.

Usch och fy! Det var inte alls kul. Det var konstigt och tråkigt och jag kände mig inte riktigt närvarande (vet inte om jag gör det än om jag ska vara ärlig). Och ska jag vara helt ärlig så känns det rätt slitigt att både jobba och fixa allt annat. Mats gör det han orkar men det mesta hamnar trots allt på mig som det är nu.

Och det märks att jag varit trött senaste dagarna. Jag har saker som jag vill göra, som jag borde göra och som jag borde göra men det har inte blivit mycket fixat sista dagarna. Har liksom inte lyckats peppa mig själv till att ta tag i saker och ting. Men, men... ska väl bli bättre :) Imorgon ska jag verkligen försöka ta mig ut och springa lite och då får jag säkert lite energi.

Hade tänkt städa någon dag i veckan men när jag kom hem från jobbet idag så var Kerstin och Alf precis på väg att åka härifrån. De hade varit här och röjt undan våra dammråttor samt stoppat in lite godsaker i såväl kyl som frys :) Det tackar jag för! Så nu återstår bara för mig att plocka iordning lite. Helt klart en lindrig variant av städning för mig :)

Men även om vi varit hemma en vecka ungefär så är det alltid mycket närvarande allting och imorgon ska Mats ner till Lund på provtagning och koll. Blir spännande att se vad de har att säga.