Att det ska vara så svårt!

Alltså kom inte och säg att det är lätt att vara anhörig till någon som är sjuk på riktigt! Visst, jag har hela tiden vetat och varit medveten om att det här skulle bli tufft. Men ibland känns det bara slitigare än annars. Och jag trodde nog inte riktigt att det skulle kännas jobbigare nu när vi hemma än vad det gjorde när vi var i Lund. För på sätt och vis gör det det, även fast det är jobbigt på ett annat sätt. Jag blir oftare ledsen nu än under veckorna i Lund. Fast visst, det kan ju vara att allt kommer efteråt nu. Men ändå!

När vi var i Lund var det att man inte visst något om någonting, vetskapen om att det kunde gå från hyfsat ok till skit kasst på nolltid, att se Matsen när han mådde kasst, ta hans humörsvängningar, själva miljön mm som var jobbig. Men då kunde man i alla fall fokusera på enbart det, man behövde inte bry sig om så mycket annat.

Nu ska man ta hans humör, tjata om mediciner, se till att han dricker tillräckligt, jobba, handla, laga mat, tvätta, ta hand om katten och allt annat som måste göras. Därtill försöka få tid att göra sånt som jag själv mår bra av samt försöka hålla mitt eget humör uppe och vara glad. Och nu också tjabba med försäkringskassan.

Och visst, det funkar hyfsat de dagar då jag mår bra och inte är allt för trött. Men de dagar då jag är trött, då känns det tufft! Och nu har det varit många sådana dagar. Jag har varit riktigt trött och däckat på soffan efter jobbet flera dagar i rad och tyckt att allt känts allmänt pissigt.

Och när jag är trött kan jag ibland bli lite grinig och lättretlig. Lägg sen till lite PMS också så blir det toppen :) Para sedan ihop mig med en ännu tröttare Mats som blir lite irriterad på mig för att han tycker att jag går omkring och är sur hela tiden. Ja ni fattar, det blir en jättebra kombination där vi trampar varandra på tårna titt som tätt.

Fast idag har det äntligen känts LITE bättre. Lyckades ta mig ut och jogga en runda även om det kändes tungt och nu ikväll blev det oplanerat bullbak hemma hos goaste Lotta. Och imorgon blir det bastudag med Mamma. Känns som att det är väldigt behövligt att komma hemifrån ett tag ibland och få lite andrum. Få tänka på annat en stund.

Så nu när jag fått klaga lite är det väl bara att fortsätta kämpa. För även om jag helst skulle vilja lägga mig under täcket och sova bort de kommande veckorna så är det bara att bita ihop. Det ska väl vända så småningom!!