Kan det verkligen vara så?? Men himmel så skönt, verkar faktiskt som att idag var sista dagen med cellgifter. Så nu är det "bara" resten kvar med allt vad det innebär.
Imorse var det så dags för en smågrinig, trött och illamående Mats att få dundergiftet. Det som, om jag fattat rätt, är tänkt att slå ut allt som finns kvar att slå ut. Mats själv var helt inställd på att han skulle få det först imorgon så han blev väl inte så glad när det var idag, speciellt som han mådde riktigt, riktigt dåligt av det sist han transplanterades. Men det var bara att finna sig. Fast han sov sig då igenom den största tiden både då och på eftermiddan då han fick de två "vanliga" påsarna som han fått tidigare dagar.
Och det är ju skönt för honom att han kan sova sig igenom en del av skiten :) Sen får jag väl även säga att tack och lov så verkar de mediciner han fått mot illamåendet funka rätt ok än så länge (de är också bidragande till att han sussar så sött). Även om han nu mår allt annat än bra så är det inte såå farligt än. Men vi får väl vänta och se för det tar ju ett tag innan den fulla effekten av giftet kommer.
Nu ikväll har han i alla fall varit vaken vilket ju varit lite trevligt för mig :) Imorgon får vi dock utökning här nere i form av Mats mamma Kerstin som kommer ner för att vara med under transplantationen (på torsdag eller fredag) samt någon dag därefter.
Men tänk ändå så skönt, att efter alla dessa oändliga omgångar med cellgift så var det förhoppningsvis sista gången idag!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar