Nya besked

Ja i onsdags fick vi till slut lite nya besked om Matsens transplantation och det lite av en slump. Han hade nämligen fått en kallelse till Lund för provtagning men eftersom det skulle vara dagen efter cellgift så var det ju inte så lägligt. Så det var när han ringde för att ändra den som han fick veta vad som var på gång.

Och som det nu verkar så ska han läggas in vecka 32 vilket är veckan efter min semester. Så med tanke på att det bara är 5 veckor kvar så tycker man ju att de kunde ha sagt något! Men det är ju bra tajming i alla fall, alltid något.

Känns både skönt och väldigt gruvsamt att det är på gång att bli av igen. Att det är gruvsamt behöver jag väl knappast förklara egentligen. Hur skulle det kunna vara något annat??? Att se någon som man älskar gå ner sig så fruktansvärt och veta att man inte kan göra ett skit förutom än att bara finnas till. Att se lidandet, ångesten och ilskan i ögonen. Att veta att det finns risker och komplikationer. Men samtidigt, vad är alternativet?

Jag är i alla fall glad att jag har min semester innan så vi kan göra lite roliga saker. Så vi hinner ladda batterierna båda två innan det är dags.

Men som sagt det ska även bli skönt. Skönt att inte behöva gå och vänta. Skönt att få komma vidare och förhoppningsvis se en ljusning. För nu märks det såväl hur varje cellgiftbehandling blir jobbigare och jobbigare och sliter mer på kroppen. Och han är så trött.

Men jag är ju av den positiva sorten så jag tror ju att det ska gå bra, att det ska funka så som de hoppas.  Något annat känns helt otänkbart!!! Så även fast det kommer att bli en lång och jobbig tid, även efteråt. Snälla, låt det nu inte bli ändrat igen!! Låt oss få detta helvete överstökat!!