Farfar

- Farfar -

Bengt Furudahl

1924-06-29 - 2010-01-14

Tidigt i torsdags morse somnade min goa lilla farfar in. Då fick han till slut den vila han gjort sig förtjänt av.

Efter att under ett par års tid drabbats av stroke efter stroke var han under de sista veckorna riktigt slut och även sjuk. En man som annars alltid varit pigg och i farten.

Det som jag nästan tycker har varit grymmast är att han efter en av stokarna fick afasi. Farfar som alltid älskat att berätta saker och som har haft talets gåva kunde då längre inte förmedla sig till omvärlden på det sätt han ville. Man kunde verkligen se och höra hur frustrerad han blev då han inte fick fram det han tänkte sig.

Sist jag träffade Farfar var i somras då han fyllde 85 år och jag är faktiskt glad för det. Kanske låter konstigt, men då kunde man fortfarande se honom i ögonen och se att det var Farfar. Det gör att jag kan minnas honom som den person han verkligen var utan att den bilden förstörs av något. Att träffa honom nu på slutet hade bara känts jobbigt, är så ovärdigt en människa att bara ligga och inte kunna göra något.

Så att Farfar nu somnade in kom inte som någon chock, jag har varit beredd på det under ganska lång tid. Och för Farfars del var det nog skönt. Men naturligtvis kommer jag sakna honom!

Sov gott nu Farfar och tack för allt, du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta!!!

Vi är många som kommer sakna dig!!!