Inte alltid som man tror

Har lite svårt att fatta att jag faktiskt fyller 25 till helgen. Känns som att man börjar bli lite gammal. Eller näe, tycker jag har en alldeles utmärkt ålder!

Är nog egentligen inte så mycket det att jag fyller 25 i sig utan är nog mer det att jag trodde jag skulle vara någon annan stans i livet vid det här laget. Har alltid trott att jag skulle ha en egen liten familj nu, men icke! Är väl ungefär så mycket singel som man kan vara. Skulle väldigt gärna vilja träffa "Mr Right" och jag kan ju inte sticka under stolen med att jag skulle vilja ha egna barn också. Det är väl en av de få saker som jag verkligen saknar!

Sen trodde jag väl inte heller att jag skulle bli kvar på mitt nuvarande jobb så länge. Men om jag bara bestämmer mig, samlar tillräckligt med mod och vågar så skulle jag ju faktiskt kunna göra något annat som skulle vara så otroligt mycket mer stimulerande Men ggggaaaaaaahhhhhh det är ju just det där med att bestämma sig och våga som är problemet. Här har ni nämligen den största våg bland vågar.

Men bortser man från de två saker så känner jag mig faktiskt nöjd och tillfreds. Har äntligen börja lyckas få ett socialt nätverk (vänner!!!!!) till exempel och det känns väldigt skönt!

Jag kan inte riktigt sätta fingret på hur, men på något sett har den här sommaren varit väldigt betydelsefull och det känns som att jag växt som person. Dels beror det nog på att jag åkte iväg till Italien på egen hand och att det funkade så himla bra. Jag kände att jag verkligen blev uppskattad som person och det spelade ingen roll om jag såg eller inte. Kan inte riktigt förklara men det var bara så enkelt på något vis som det inte brukar vara :)

Sen tror jag även det var viktigt att jag på egen hand kunde reda ut den situationen som uppstod på jobbet i somras. Hade visserligen inget val då alla i familjen var i väg på äventyr, men i alla fall :) Och på något sätt känns det som att jag hanterar problem på ett lite annat vis nu, går inte och oroar mig riktigt lika mycket.

Så även om jag nu känner mig en aning vuxnare i mitt sätt att tänka så känns det märkligt att jag nu är halvägs till 50, hemska tanke!! :) Fast egentligen spelar väl inte åldern i sig så stor roll bara man lever på riktigt och har kul. Och det känner jag att jag äntligen gör, för jag gör det jag vill (oftast) och jag har börjat våga göra verklighet av tankar och drömmar!!